Hoppa till innehåll

C och L kan inte fly från sitt ansvar – artikel SvD

De skattehöjningar som Vänsterpartiet driver igenom tillsammans med regeringen skadar Sverige. Skadar jobben, företagen och hushållen. Men det går att stoppa denna politik, när Centerpartiet och Liberalerna väljer att bära ansvar.

Det krävs inte ett politiskt samarbete med Sverigedemokraterna för att stoppa regeringens skadliga politik. Det krävs att Alliansen presenterar en gemensam budget, har den självklara viljan att rösta på den och välkomnar att den blir till verklighet. Det är ingen radikal tanke att en opposition opponerar, försöker hindra dålig regeringspolitik, presenterar ett eget alternativ och dessutom röstar på den. Det kallas parlamentarism och har blivit till en självklarhet världen över.

Det är bra att Centerpartiet nu närmar sig en gemensam alliansbudget. Men det behöver göras i en helhet. Det som Centerpartiet nu föreslår, att bryta ut delar av budgeten, är att gå i Socialdemokraternas fotspår från 2013 när de valde att med Sverigedemokraternas hjälp stoppa en sänkning av inkomstskatten. I stället för att bryta ut delar behöver man göra gemensam sak med övriga Alliansen och gå fram med en alliansbudget.

Det är bättre att Sverigedemokraterna kan ge stöd åt Alliansens budgetpolitik än att de som nu utnyttjas för att stödja de rödgrönas politik för att resa murar mot utländska löntagare i Sverige. Det är mer ansvarsfullt att de får en alliansbudget att rösta på än att ett ytterlighetsparti som Vänsterpartiet har ett avgörande inflytande över de rödgrönas budgetpolitik.

Ett ofta använt argument mot en alliansbudget är att om den går igenom får vi kaos. Det är dels att misstro hela vårt demokratiska system, dels ett slag i luften givet den handlingsförlamning som präglar den rödgröna regeringen.

Vi har just nu i det svenska regeringskansliet en invasion av samordnare som ska samordna regeringens och statsrådens politik. Kampen mot den våldsbejakande extremismen har haft många samordnare men ingen samordning och frågan underordnas fortfarande kulturdepartementets brist på ordning. Den grova kriminaliteten ska nu samordnas mellan justitieminister, rikspolischef och vem som i övrigt kan anses vara ansvarig utan att ta ansvaret. Försvaret ska utredas och beredas i en takt som bygger på interna samordningsrutiner i stället för verklighetens snabbt växande hot sedan tio år tillbaka.

Ena dagen föreslår regeringen skattehöjningar och andra dagen applåderas de företag som då väljer att flytta ut. Vår långsiktiga konkurrenskraft, ekonomiska stabilitet och sysselsättning är i fara. Vi ser en snabb utveckling av utanförskapsområden som långsiktigt hotar vår sociala stabilitet och den tillväxt som Sverige kan leverera. Vi har en regeringsmakt i kaos.
Om en skarp alliansbudget läggs på bordet är det upp till Stefan Löfven att avgöra hur han vill agera. Han kan acceptera att det är en bra budget för Sverige, eller så får han innan den röstas igenom förhandla med Alliansen om den ekonomiska politiken. Då måste han lägga kampanjen mot privat företagande åt sidan, liksom idén att avveckla kärnkraften och flyget. Han kan också välja att avgå och låta någon annan ta ansvaret för landets ledning, eller så kan han återuppstå i en egen minoritetsregering.

Det är parlamentarism. Det är inte att kasta Sverige in i kaos att följa den svenska grundlagens ordning. Det är att låta demokratins lagar styra formerna för hur vårt land ska styras. De som säger att demokratin leder till kaos är normalt dem vi vill hålla utanför inflytande. En politik som inte har majoritet i riksdagen och som kan stoppas ska stoppas.

Liberalerna och Centerpartiet motiverar sitt beslut att ge den rödgröna regeringen frikort med att det handlar om att minimera Sverigedemokraternas inflytande. I skrivande stund använder den rödgröna regeringen det utrymmet till att med Sverigedemokraternas hjälp hindra utländska löntagare att jobba i Sverige. Det är ett ansvar som vilar tungt på L och C, och ett ansvar de inte kan fly undan genom att hänvisa till goda intentioner. Det är bättre att en regering faller än att regeringsmakten förfaller, som det heter.

Gunnar Hökmark

delegationsledare för Moderaterna i Europaparlamentet