Oviljan att tala som svåra problem leder till att man inte tar itu med dem. De försvinner sällan genom tystnad. Tvärtom växer de och drabbar fler människor. Så är det med den kriminalitet som vi nu dagligen ser i form av kallblodiga mord. Vi ser också hur denna brottslighet drabbar människor som har invandrat till vårt land och gör dem rättslösa, lika väl som vi ser att det bakom denna brottslighet finns invandrare. Istället för att göra detta till en fråga om invandrare bör det göras till en fråga om att bekämpa brottsligheten.
Det är de som har begått brotten som är skyldiga, inte de som lever i utsatta områden och än mindre dem som drabbas av brotten. Det är en polisiär fråga men också en fråga för våra domstolar och vårt rättsväsende.
Det innebär att straffpåföljder måste skärpas. Det ska inte vara möjligt att använda sig av minderåriga som slipper straff eller allvarligare konsekvenser. Uppgiven ålder ska inte vara ett frikort för att slippa straff. Väntar man på asyl förverkar man en grundläggande rättighet till denna och får bli föremål för de rättsliga bedömningar som då gäller, både vad gäller straff och utvisning. Innehav av granater eller handeldvapen ska leda till omedelbart omhändertagande för domstolsprocess. Har man uppgivit falska handlingar så innebär detta att uppehållstillstånd och eventuellt medborgarskap tilldelats någon annan än personen i fråga. Polisen måste ha resurser att med kraft agera där det behövs.
Den svenska regeringen måste kunna agera utifrån den verklighet som nu finns istället för att vara fångad av egna beredningsrutiner och långhalande. Verkligheten sker i realtid. Rättsstaten måste också agera i denna realtid.