I tron att man skulle återvinna kontrollen över sitt land har britterna förlorat kontrollen över sin framtid. Det vi nu ser i London, i parlamentet och inom partierna är ett land som befinner sig i fritt fall där ingen vet vart man är på väg, än mindre hur man ska komma dit och vad man ska göra när man är där, som man inte vet var det är.
Det är en i historiskt perspektiv unik utveckling där ett modernt land kastar sig ut i en ovisshet från något som man, när det väl gäller, inte vill lämna. Det var nämligen inte tullunionen man ville lämna. Det var inte den inre marknaden och den gemensamma ekonomin man ville lämna. Det var inte inflytandet över gemensamma lagar och över Europas gemensamma framtid man ville lämna. Man ville bara uttrycka ett missnöje med en tid där ingen kan kontrollera sin framtid.
I en modern värld kan vi inte kontrollera och styra över konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Innovationer, uppfinningar och nya företag skapar ständigt nya marknader. Det finns bara ett sätt, det är att hålla kontroll över att man har de bästa förutsättningarna att möta allt detta. Det är gemensamma marknader och gemensamma lagar. Annars finns det ingen möjlighet att kontrollera i vilken riktning ett samhälle ska utvecklas.
Lika lite kan man i en modern värld kontrollera vad som händer i form av angrepp och aggressioner. Den krigföring Putin bedriver mot Europa är visserligen i Ukraina en konventionell krigföring, liksom i Syrien. Den kan alltid mötas med motsvarande militära förmåga. Men den destabilisering, desinformation, penningtvätt och korruption som regimen Putin ägnar sig åt kan inte kontrolleras annat än genom samarbete över gränserna, gemensamma lagar och genom att Europa kan stå upp mot den som försöker undergräva vår demokrati.
Den inre marknaden har inte bara inneburit en gemensam marknad med de länder som Storbritannien har mest handelsförbindelser med utan också blivit grunden för den egna ekonomin. Från de lagar som har öppnat marknader för gränsöverskridande konkurrens till etableringsfrihet och konkurrens i den egna ekonomin. De lagar som har lagt grunden för de öppna marknaderna har också lagt grunden för det brittiska samhället inom de områden det berör. Det har inneburit en europeisk sammanhållning och en politisk styrka som är avgörande för att möta dagens hot.
Lagar för bilars utsläpp. Regler för kemikalier. Standarder för medicinska instrument. Mediciners godkännande. Allt det som man antingen har på nationellt plan, med en egen begränsad marknad, har man gemensamt på en öppen gemensam marknad. Telekom. Banker och finansiella instrument. Transporter och flyg. Säkerhet och utrikespolitik. Miljö och klimat.
När man har det gemensamt undviker man inte bara tullar utan också kontroller, tester och krav på att möta andra standarder. Men framför allt etablerar man en gemenskap som kan kontrollera den egna färdriktningen, som kan kontrollera och motarbeta de mörka krafterna och som innebär att vi har en stark och gemensam bas för våra samhällen.
Det är när britterna ska lämna detta som varje lösning blir av det slaget att en majoritet säger nej. Europeiska unionen innebär ett samarbete, gemensamma lagar som ger gemensamma marknader och gemensamma beslut som ger gemensam styrka. Det är lätt att rösta för att lämna EU men svårt att undvara det samhälle som vi format tillsammans och som vi tillsammans behöver. Det är i den processen som britterna tappade kontrollen över sin framtid. Det är sorgligt. Jag hoppas någon drar i nödbromsen.