En grå och blåsig dag i Stockholm efter en gårdag som bland annat innehöll möte med moderatkvinnornas rådskonferens inför Europavalet.
När en stor grupp av världens ledare i dag samlas i Washington är det under den gloriösa strävan att utveckla ett Bretton Woods II. Det är en parallell som är fel på många sätt. Bretton Woods genomfördes 1944 under andra världskrigets sista år i en värld där kriget hade förstört handel och finansiella system, där länder och industrier var sönderbombade och där kriget hade satt sitt spår på världen i alla avseenden. Mötet i Washington genomförs efter 25 år av oanad och aldrig tidigare sedd global ekonomisk tillväxt där ett av den internationella ekonomins problem varit de finansiella bubblor som den fattiga världens tillväxt och valutareserver har skapat, ett annat att de globala marknaderna utvecklats snabbare än det politiska systemets institutioner, och snabbare än de reformer som krävs för att anpassa ekonomierna till nya villkor.
Det kommer man inte kunna fixa till på några 100 dagar som den franske presidenten har satt som mål för detta Bretton Woods II. Att formulera det gloriösa målet på rekordkort tid är lika verkningsfullt som att bara säga att Europa skulle bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi på 10 år. Och tidsrymden 100 dagar borde franska presidenter vara misstänksamma. Det leder alltför lätt till en schlager av ABBA.
Men kan man komma överens om hur det internationella systemet och koderna för kapitaltäckning ska utvecklas till dagens krav, hur man ska agera för att nu dämpa den ekonomiska nedgången och ökade krav på makroekonomisk balans har man startat en process som kan ge viktiga resultat.