De brännande frågorna på S-kongressen är om Socialdemokraterna ska reglera föräldrars vardag istället för att själva låta dem välja hur föräldraförsäkringen ska fördelas, om vi ska ha en offentlig jobbgaranti för unga istället för en politik som ger jobb åt unga och hur mycket man ska stoppa och hindra människor från att välja den välfärd de själva vill ha.
Det är som om det snarare är ett politikens skråväsende som möts i Göteborg än representanter för människor i det svenska samhället. Det märkliga med de tre stora stridsfrågorna är att ingen av dem påverkar Sveriges konkurrenskraft i världen till det bättre, ingen av dem ger fler riktiga jobb och ingen av dem ger en bättre välfärd för medborgarna. Men de handlar allihop om hur skrået av politiker ska kunna ta över beslut från medborgarna själva, i tron på att skråväsendet vet bättre än medborgarna hur välfärden ska se ut.
Det som är den gemensamma nämnaren i dessa stridsfrågor är en rädsla för att världen inte utvecklas så som man själv har tänkt om andra än en själv bestämmer över den.
Föräldrar kan ju välja att ta ut föräldraledighet på ett annat sätt än vad majoriteten S-ombud tycker de ska göra. Jobben som växer fram i företag istället för genom en offentlig S-garanti riskerar att komma fram tack vare företagande och konkurrenskraft snarare än genom politiska beslut.
Och välfärden kan utvecklas i många olika former som är annorlunda än vad kongressen har tänkt sig, risken för att människor väljer den barnomsorg, skola och äldreomsorg som de tror passar det egna livet bäst är ju uppenbar om människor själva kan välja. Och om jobben växer fram där de nya idéerna skapas och inte i kommunerna, välfärden efter människors egna val och inte genom kommunens beslut och föräldraledigheten utformas efter föräldrarnas önskemål så är risken stor att samhället blir annorlunda än vad de som anser sig veta bäst ville ha det.
Det leder också till en lång rad olika uppfattningar som är besynnerliga. Vinsten är enligt vänstern inom S stöld från skattebetalarna. Det är en gammal socialistisk paroll från förra århundradet. Den ledde till de mest misslyckade ekonomierna som världen har skådat. De ekonomiska system som avvecklade vinsten avvecklade också välfärden. Och nu vill S rädda välfärden genom en återgång till det som fundamentalt misslyckades.
Det intressanta är att motståndet mot vinsten inte har att göra med kvaliteten. De företag som går med vinst gör det normalt för att de hanterar resurserna effektivt, ger medborgarna det man helst vill ha och är bättre än andra. I företag som går utan vinst är orsaken oftast att man inte gör det som medborgarna efterfrågar, att man har för höga kostnader, att man inte använder resurserna effektivt, att man struntar i kvalitetskraven eller att man ökar ut byråkratin inom företaget. Det finns många sätt att pressa ner vinsten på.
Det är just dessa symptom som ledde till att samtliga planekonomier i Öst misslyckades. Och nu anser S det lämpligt att experimentera med samma system inom välfärden. De system som ledde till höga kostnader, dålig kvalitet och ingen valfrihet vill man nu använda till vården. Och för S är det tillräckligt att man ser till att det inte blir vinst för att man ska bli godkänd. Då får nämligen skråväsendet tillbaka makten över välfärden.
Det sker på bekostnad av valfriheten och medborgarnas rätt att välja. I en del kommuner i Sverige kommer den politiska majoriteten försöka ge sina medborgare valfrihet, i andra kommer politiken handla om att medborgarna inte ska få välja. I grunden blir det politikerskrået som bestämmer om medborgarnas valfrihet. När S talar om framtiden hamnar man i det förgångna. Skråväsendet lämnade vi bakom oss för länge sedan.
Gunnar Hökmark