Blanda inte bort korten – Artikel i Dagens Industri i ABB-debatten

I debatten om de orimliga pensionsvillkor som gällt för ABB- cheferna Percy Barnevik och Göran Lindahl är det viktigt att slå vakt om två intressen.

Det ena handlar om alla aktieägares intresse av att kunna lita på ansvarsfulla och skickliga ledningar för de företag de lagt sitt sparande i. Både som medborgare och som politiker finns det en skyldighet för oss att slå vakt om den öppenhet som är det bästa och i grunden enda hindret för maktmissbruk på aktiespararnas bekostnad.
Det andra handlar om Sveriges intresse av ett dynamiskt och öppet företagsklimat. Det blir inte mindre viktigt för att en företagsledning missbrukat sin makt och sitt förtroende. Och det kan därför inte finnas något farligare än att debatten om företagandets villkor trängs undan av misstänkliggöranden av företagande och företagare.

Behovet av reformer som stärker det svenska företagsklimatet blir nämligen inte mindre av att två ledande företagsgestalter har utnyttjat sitt förtroende utöver gränserna för vad både aktieägare och företagare kan acceptera. Det är i själva verket inte bara ett allmänt intresse utan i allra högsta grad ett företagsintresse att aktieägare står starka gentemot styrelser och företagsledningar. Det ställer krav på insyn och transparens men också starka ägare som personligen vill och förmår utnyttja sitt ägaransvar.

Lika oacceptabelt som det är att utnyttja sitt förtroende till orimligt förmånliga pensionsavtal, lika oacceptabelt är det om denna affär används för att i partipolitiska syften misstänkliggöra näringslivet, företagandet och företagarna som giriga personer som bara lever och beslutar efter sina egna intressen för att därmed stänga dörren för de reformer som krävs för att Sverige skall kunna bli ett ledande land.

När ledande socialdemokratiska politiker och ekonomer på fullt allvar hävdar att denna affär visar att det inte finns så mycket seriositet och saklighet bakom företagares krav på ett bättre företagsklimat är det att lura väljarna med ett argument som inte hör hemma i debatten om det svenska företagsklimatet. Landets många olika företagare och företagsledare har inte ett smack med ett schweiziskt placerat internationellt företags pensionsskandal att göra. Och svenska aktieägare är de som har det allra största intresset av att undvika missbruk av deras ägande.

Ett sådant förhållningssätt skulle slå mot alla våras pensioner. Diskussionen om utflyttningen av forskning och företagande måste tas nu, inte trängas undan av misstänkliggöranden. Problemet med att vi fått alltfler anonyma och avlägsna ägare måste leda till en politik som ger oss fler ägare i det svenska näringslivet som är beredda att utöva ett personligt ägaransvar. En förmögenhetsbeskattning som motverkar personligt ägande och svenskars ägande till svenska företag motverkar de krav på starkare ägarkontroll som nu ställs. Problemet att vi har det lägsta nyföretagandet sedan mätningarna påbörjades måste leda till förbättringar av företagarklimatet.

Att Sverige under de senaste åren kommit att få allt högre skattetryck och allt högre beskattning av ägande jämfört med vår omvärld missgynnar vare sig ABB, Barnevik eller Lindahl utan svenska företagare, svenska aktieägare och svenska löntagare.

Vi behöver fler aktiva aktieägare och vi behöver fler företagare. Det vi nu sett understryker behovet av en politik som bidrar till detta. Så försök inte blanda bort korten!

Gunnar Hökmark