Åter i Sverige efter en vecka i Strasbourg. En första förhandlingsrunda om bankstrukturlagstiftningen. Några inledande kritiska diskussioner om kommissionens förslag att ta pengar från forskningsprogrammet för att finansiera garantidelen i den så kallade Junckersplanen. Att minska forskningsprojekten, som attraherar privata pengar och investeringar, för att på lite lösliga grunder finansiera en investeringsplan som till sist ändå avgörs om vi kan skapa ett attraktivt investeringsklimat är kontraproduktivt och något hoppas jag kunna bidra till att värna forskningen.
Så tog vi också tag i försörjningstryggheten vad gäller energiförsörjningen, med krav på en mer avreglerad inre marknad. Och så diskussioner kring tillväxtpolitiken. Men allra mest i fokus denna vecka har varit Rysslands krig i Ukraina, och det nya Minskavtalet som jag skrivit om tidigare i dag, och frågan om hur den grekiska regeringens politik åter in i krisen ska hanteras på Europeiska rådets möte.
Den svenska riksbankens sänkning av räntan till minus ingår i ett större mönster av förhoppningar på ytterligare penningpolitiska åtgärder, istället för reformer och budgetbalans. Men det är både när det gäller kvantitativa lättnader genom ECB eller när det gäller minusränta lösliga förhoppningar som flyttar fokus bort från reformpolitiken.
Negativ ränta löser inga tillväxtproblem. Snarare riskerar vi få se hur tillgången på billiga pengar, och fler pengar, leder till stigande tillgångsvärden samtidigt som investeringar blir mindre lönsamma.
Den expansiva penningpolitiken i euroområdet ger vare sig större konkurrenskraft eller ökade investeringar utan mer pengar för att placera pengar i tillgångar. Mest allvarligt är risken för att förhoppningar om att de enkla medlen löser de svåra problemen minskar trycket på en reformpolitik som gör investeringar mer lönsamma och attraktiva och näringslivet mer konkurrenskraftigt.
Detta gäller även den svenska räntesänkningen. Kortsiktigt ger den en billigare krona lite lättare export men långsiktigt förloras den fördelen när även andra länder hoppas på att billigare pengar ska lösa problemen. Det kommer finnas mer pengar att handla för och köpa för men investeringar blir inte mer lönsamma så länge inte skatter sänks och strukturreformer genomförs.
Den ekonomiska och finansiella krisen utlöstes av för mycket billiga pengar. I ivern att bekämpa en låg inflation, som inte är ett problem när den beror på lägre oljepriser och den ökade produktivitet som digitaliseringen ger när den förändrar den globala ekonomins logik. Den negativa räntan löser vare sig Sveriges eller Europas problem.
Det är fel lösning på fel problem.