Det var i måndags som ECB-chefen Mario Draghi presenterade sina planer på att låta ECB köpa statsobligationer på andrahandsmarknaden och menade att detta för förenligt med regelverket. Det var också det officiella beskedet i dag om att ECB kommer att göra detta som kom att dominera nyhetsförmedling och börsutveckling.
Syftet är att köpa sådana obligationer som har höga räntenivåer mot att de regeringar som berörs fullföljer de reformprogram som de accepterat inom ramen för stödprogram med EU och IMF.
Man kan tycka att allt detta är bra och borde ha gjorts för länge sedan. Problemet är att skuldbördan nu flyttas in mot EU samtidigt som lägre räntor riskerar att minska reformtrycket i de länder som är hårdast drabbade. Och det var som det påpekats under dagen billiga pengar, det vill säga låga räntor, som drev på utgifter och upplåning och som byggde upp den kris både USA och Europa nu hanterar.
Samtidigt innebär de mycket höga räntorna ökade svårigheter för krisekonomierna, lägre tillväxt och högre offentliga utgifter. Och det ger reformpolitiken sämre genomslag och minskat politiskt utrymme.
Det som nu krävs är att politiska ledare i krisländerna, liksom i EU tar ansvar för reformpolitiken på samma sätt som ECB nu tar ansvar för den finansiella stabiliteten i frånvaron av förtroende för reformpolitiken.
De som mer lättvindigt talar för att lösa problemen genom ökade utgifter och lägre ränta bör komma ihåg att vi nu kommer få se ökad upplåning och på sikt inte bara större räntekostnader utan också högre räntor, om inte reformpolitiken tar fart. Nu exponeras fler länder för de skuldproblem som byggs upp i krisländerna.