När detta skrives på plan från Köpenhamn till Stockholm, efter några dagar i Bryssel präglade av en minisession. Minisession är när parlamentet sammanträder för bara två dagar i Bryssel, utöver de 12 gånger fördraget tvingar fram plenarsammanträde i Strasbourg. Men vid omröstningen om 2013 års budgetriktlinjer blev det en mycket tydlig majoritet för att parlamentet bara ska hålla till på ett ställe. Det hjälper inte s väldigt mycket eftersom detta är reglerat i fördraget mellan medlemsstaterna och kräver enhällighet för att ändras. Och det kommer att sitta långt inne innan Frankrike, och för den delen även Tyskland, är beredda att vika sig för det mer rationella i denna fråga.
Under veckan som gick fick jag ett genomslag för en betydande förändring av den svenska och europeiska telekommarknaden. I det beslut som i går konfirmerades av medlemsstaternas förhandlingsgrupp spikades en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, där parlamentets stöd för mitt förslag om ”lokal utbrytning” också kom att bli till lagstiftning. Det innebär att från och med den 1 juli 2014 så ska vi som enskilda abonnenter ha rätten att koppla upp oss via ett lokalt telebolag/telenät när vi är utomlands i EU. Konsekvensen av detta är att man inte längre kommer att behöva ha någon roaming för att kunna surfa på nätet med smartphones, läsplattor eller datorer.
Man betalar den enskilde operatören på plats, ungefär som med wifi, och man kommer att komma undan med belopp som ligger under den prisreglering som samtidigt beslutats. Detta kommer i sin tur lägga vägen för en ny och mer intensiv priskonkurrens mellan olika former för att koppla upp sig till nätet, som kommer att förstärkas av att vi också får ett kraftigt utökat frekvensutrymme för mobila bredband i EU genom den nya spektrumpolitiken. Några olika åtgärder som var för sig förbättrar för den enskilde men som lägger grunden för att Europa på nytt ska kunna bli ledande när det gäller mobil datatrafik.
För min del kommer resten av dagen att ägnas åt hur vi ska på europeisk nivå kunna skapa ett ökat tryck för reformer som gör den inre marknaden öppnare och mer dynamisk. Däri ligger en nyckel till att Europa ska kunna bli en ledande ekonomi även när den globala konkurrensen har ökat.