Orsak: Grekland – grekiska politiker och grekerna i stort – har unnat sig mer än de själva kunnat eller velat betala för. De har i stor skala ägnat sig åt den stimulanspolitik som Europas vänsterpartier i dag hävdar skulle vara vägen ut ur krisen. På motsvarande sätt har de motsatt sig besparingar för att anpassa de offentliga utgifterna till inkomsterna och de har undvikit alla de marknadsekonomiska strukturreformer som Europas vänsterpartier bekämpar.
Verkan: arbetslöshet, social misär, mänskliga och ekonomiska tragedier, som alltid följer av ansvarslös utgiftspolitik och monopolistisk ekonomi.
Greklands problem är inte som vänsterpartisten Mikael Gustafsson (Brännpunkt 15/5) tycks tro EU:s nödlån utan att man inte har pengar till sina utgifter. Det problemet löser man inte genom att säga nej till nödlån och besparingar för att istället öka utgifterna.
Och problemen är naturligtvis inte EU:s fel. Tvärtom har EU och EU:s medlemsstater gjort vad de kunnat för att hjälpa grekerna. De har omförhandlat lånen så att det blir möjligt att alls betala tillbaka dem och trots allt få en del nya. Men för att göra det har man krävt att Grekland tar itu med sina problem.
Valet i Grekland är ett tydligt tecken på väljarnas desperation. En, som det visade sig omöjlig, flora av extremister kom in i det grekiska parlamentet och de partier som bar huvudansvaret för Greklands situation straffades hårt. Men det är beklämmande att svenska vänsterpartister jublar över extremisternas framgångar så som Europaparlamentarikern Mikael Gustafsson gör på Brännpunkt.
Gustafsson är särskilt glad över att det gått så bra för Syriza, en koalition av bland andra hårdföra trotskister och gamla Moskvakommunister, som vill ha mer av samma, som inte vill betala tillbaka de gamla skulderna och som vill fortsätta på den väg som orsakat krisen; mer offentliga utgifter.
Var och en förstår att i verkliga livet finns det ingen som är beredd att betala för Gustafssons och Syrizas politik. Hur mycket skall övriga Europas pensioner sänkas för att grekerna skall kunna pensionera sig vid 55 eller så? Vem skall betala lönerna för de 150000 som Syriza under valrörelsen lovat anställa i offentlig sektor? Tyska och svenska skattebetalare via EU:s budget? Europas pensionssparare via bankerna? Det är ju detta som redan idag är det grekiska problemet, att ingen utom EU vill låna ut pengar till Grekland.
Tyskland och Europa lärde sig på 1930- och 40-talet vad som händer när ekonomisk kris föder extremism. Den bästa socialpolitiken, och den enda på sikt hållbara, är ordning och reda i statens finanser. De länder som tagit den läxan till sig mår relativt bra i dag. De som följer enklaste motståndets lag med löften om mer utgifter och att någon annan skall betala driver en anti-social politik. Grekland är facit.
Och Greklands enda hopp är att det nu förefaller som om de två stora partierna har lärt sig läxan. De försvarade de svåra besluten i en hård valrörelse när extremisterna strödde enkla men dyra löften omkring sig. Vi får hoppas att de nu kan leverera ledarskap som tar tag i problemen och vänder utvecklingen. Självklart och uppenbart kan varken nazister eller kommunister bidra i det arbetet.
Och till slut; Gustafsson förhoppning att krisen leder till att IRA:s politiska gren skall få betydande inflytande och att den nye franske socialdemokratiske presidenten är en partner i den kampen är ett nästan lika skrämmande perspektiv.
GUNNAR HÖKMARK (M)
vice ordförande i Europaprlamentets största partigrupp, EPP-gruppen