FN:s råd för mänskliga fri- och rättigheter kan inte få vara plattformen för hat och antisemitism. Det måste vara tydligt var gränsen mellan demokrati och diktatur går. EU måste tydligt visa att vi inte accepterar dem som vill utplåna en annan stat.Konferensen i Genève, Durban II, där den iranske diktatorn talade och uttryckte sitt hat och sin antisemitism påminner oss om det som många gånger sagts men som alltid glöms. Demokratin, friheten och respekten för mänskliga fri- och rättigheter måste ständigt erövras. Varje dag.
När FN:s råd för mänskliga fri- och rättigheter har blivit till en plattform för agitation mot mänsklig värdighet och integritet och används av en av vår tids mest brutala diktatorer som öppet förespråkar ett annat lands utplånande, är det en påminnelse om att orden om att stå upp för frihet och fred inte är tomma paroller utan ett budskap som måste fyllas med konkret innehåll. Konfrontation när det behövs, ständigt engagemang och agerande, stöd till dem som i förtryckets mörka samhälle vågar stå upp och en klar förståelse för var gränsen mellan demokrati och diktatur går. Jag vill att Europeiska unionen ska vara denna kraft och jag vill verka för detta.
Diktaturens idéer lever, och har en grogrund i det som nu i praktiken blivit FN:s råd mot mänskliga fri- och rättigheter. Där sitter de regimer som utövar det mörkaste förtrycket och fördömer med applåder från andra demokratier. De förtryckta folken har ingen röst i ett FN som tillåter detta. Desto större faller ansvaret på världens demokratier att leva upp till de krav detta ställer.
Det är den totalitära islamismen som förenar extremister av skilda religiösa slag, som är den gemensamma nämnaren för terrorism och en lång rad olika konflikter, lidande och diktaturer. Från terrordåden i Bombay till talibanernas kamp i Afghanistan och Pakistan till Mellersta Österns många konflikter. I Somalia och Sudan ser vi samma sak. Det totalitära tar över människors förnuft och utplånar deras frihet.
Resultatet ser vi i form av förakt för människovärdet, en brutal nedvärdering av kvinnors rätt, godtyckliga avrättningar och medeltida rättsskipning. Men vi ser det också i form av väpnade hot och terrorism som riktar sig mot öppna och demokratiska samhällen, mot förändring och utveckling med lika möjligheter för alla. Det är inte existensen av Israel som utlöst denna fundamentala konflikt mellan totalitära idéer och demokrati, utan den finns i demokratiföraktet. Det innebär inte att vi måste lägga alla ansträngningar på att lösa konflikten mellan palestinier och Israel, men det innebär att vi måste förstå att vi inte kan uppnå fred utan att begränsa demokratiföraktets aktörer.
Där har Europa och den demokratiska världen ett gemensamt ansvar. Om vi inte kan begränsa utrymmet för dem som hatar och hotar på grund av sin ideologi kommer hatet och hoten att sprida sig.
Gentemot parterna i Mellersta Östern måste vårt besked vara tydligt: vi accepterar inte dem som förespråkar en annans stats utplåning. Att rörelser som har hatet mot människor som gemensamt kitt inte kan leva i dialog om utveckling och framtid. Men framförallt måste vi visa att vi kan stödja demokratins krafter, att vi genom handel kan öppna och stärka välståndets krafter. Vi kan marginalisera extremismen genom att ta vara på det sunda och normala som finns i varje samhälle, även om det lever i förtryck.
Det innebär också att vi aldrig får acceptera extremisternas anspråk på att representera andra än sig själva och att vi aldrig får förväxla människors krav på ett rimligt liv med extremismens krav. Därför får vi aldrig låta de extremas krav bli utgångspunkten för vår egen politik.
Hatet mot Israel får inte leda till att det är den enda demokratiska staten som får kritiken medan diktaturens ideal får leva ostörda. Där har Europa och EU ett stort ansvar, att aldrig kompromissa om demokratin och friheten men hjälpa parterna kompromissa för freden. Majoriteten i parlamentet kommer avgöra vår förmåga att stå på demokratins sida i denna konflikt.
Gunnar Hökmark, moderaternas delegationsledare i Europaparlamentet.