Hoppa till innehåll

Bättre förutsättningar för värdepapperisering

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar om att tillstånd inte skall krävas för finansieringsverksamhet som drivs av ett aktiebolag eller av en ekonomisk förening, om verksamheten består i att i begränsad omfattning förvärva fordringar och medel för verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bakgrund – värdepapperisering

Värdepapperisering (VP) innebär kortfattat att ett företag, ofta en bank eller annat kreditinstitut, skiljer ut en del av sina tillgångar, oftast lån, från övriga tillgångar och finansierar dessa med ge ut obligationer eller certifikat. Det vanliga är att banken eller kreditinstitutet, i det här fallet benämnd som originatorn, säljer fordringen till ett specialföretag, som i sin tur finansierar köpet med obligationsemissioner.

VP, som är vanligt i många, främst anglosaxiska, länder, har hittills varit ovanligt i Sverige (detta om man bortser från bostadsinstitutens finansiering, som kan sägas vara en form av VP). Orsaken är främst att de specialföretag som förvärvar fordringarna betraktas som kreditmarknadsbolag, vilket innebär att bolaget omfattas av lagen om kapitaltäckningskrav.

Det finns flera skäl till varför ett ökat inslag av VP skulle vara positivt för den svenska kreditmarknaden. Från bolagens, främst bankernas, synpunkt torde det vara positivt att kunna bredda sin finansieringsbas då deras huvudsakliga finansiering idag består av kort inlåning. Det ger också ökade möjligheter för originatorn att förändra tillgångsstrukturen, i det här fallet mot minskad balansomslutning och ökad soliditet. Kapital frigörs, och utan kapitaltäckningskrav skulle kapitalkostnaden för en given mängd krediter minska. Sammantaget beräknas detta ge en stabilare och mer effektiv och flexibel kreditmarknad. Prissättningen av kreditrisker blir dessutom mer effektiv. Eftersom VP också leder till att kreditrisker omfördelas i ekonomin, från institutioner vars stabilitet är av stor vikt för samhällsekonomin, främst banker, till institut som är mindre känsliga för kreditförluster, torde stabiliteten i det finansiella systemet öka.

Det finns således skäl till att genomföra de lagändringar som krävs för att inslaget av VP skall öka på den svenska kreditmarknaden.

Regeringens förslag riskerar begränsa värdepapperiseringen

I propositionen föreslår regeringen att kapitaltäckningskravet för specialföretagen skall upphävas genom att dessa bolag undantas från tillståndskravet, d.v.s. tillsyn och därmed kapitaltäckningsregler, som normalt gäller för kreditmarknadsbolag. Vi är i stort sett positiva till detta förslag. Däremot vänder vi oss emot vissa formuleringar i förslagstexten, som enligt vår uppfattning riskerar att försvåra möjligheterna till VP i Sverige.

I propositionen står det att förslaget gäller specialföretag, vars verksamhet består i ”att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar och medel för verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten”.

Regeringen motiverar begränsningen till EG-rätten, där ett företag som löpande finansierar sin verksamhet från allmänheten är att betrakta som kreditinstitut. Genom att inte tillåta löpande finansiering kan inte bolaget definieras som kreditinstitut, och ett undantag i enlighet med propositionen är därmed möjligt. I likhet med Svenska Bankföreningen, anser vi emellertid att detta inte motiverar formuleringen ”vid enstaka tillfällen” när det gäller förvärv av fordringar, som berör balansräkningens tillgångssida, och som därmed inte berörs av EG-rätten.

För att inte omöjliggöra regelbundna, om än begränsade i omfattning, överföringar av fordringar från kreditinstitut till specialbolag, bör därför formuleringen ”vid enstaka tillfällen” ersättas av ”i begränsad omfattning”.

Stockholm den 6 december 2000

Gunnar Hökmark (m)
Lennart Hedquist (m) Fredrik Reinfeldt(m)
Anna Åkerhielm (m) Gunnar Axén (m)
Catharina Hagen (m) Per Bill (m)
Carl Erik Hedlund (m) Margit Gennser (m)
Lars Tobisson (m)