Förra måndagen fick EU Nobels fredspris för enandet av Europa. Det är en historisk ironi att samtidigt som företrädare för EU tog emot priset diskuterade vi i parlamentet förslag från kommissionen som innebär risker för splittring av EU, med en union inom unionen.
I parlamentet diskuterades förslag om ett särskilt utskott för euroländerna, tillsammans med de länder som är på väg in. Och både i parlamentet och bland finansministrarna diskuterades förslag om en europeisk banktillsyn som bygger på euroländernas gemenskap snarare än på Europeiska Unionens gemenskap. Och på toppmötet med statsministrarna diskuterades ytterligare någon dag senare förslag om banklagstiftning, insättargarantiskydd och krishantering som bygger på eurozonen snarare än på hela EU.
Går man den vägen, skapar man steg för steg olika strukturer inom EU. Det leder till ekonomiska skillnader, skilda regelsystem och fragmenterade marknader. Precis det vi har försökt komma ifrån genom europeisk integration.
Det är fel väg ekonomiskt.
Vi skapar inte ett stabilare Europa eller ett säkrare banksystem genom fler institutioner utan genom att fler uppfyller och kontrollerar de regler och åtaganden vi redan har. Vi får inte ökad tillväxt och konkurrenskraft, vare sig i södra eller norra Europa, genom fler kommittéer och fler nya institutioner. Tillväxt och konkurrenskraft, som i sin tur är avgörande för bankers stabilitet, får vi genom reformer och inte genom att ständigt föreslå nya institutioner.
Fragmenterar vi våra finansiella marknader riskerar vi att också fragmentera den inre marknaden i dess helhet. Och då förlorar till slut Europa en av sina stora chanser i framtiden, nämligen möjligheten att bli världens största ekonomi.
Men det är än mer fel väg att gå politiskt. Varje ny institution som bygger på att bara några är med, även om det är alla euroländerna, skapar sin egen politiska dynamik och nya klyftor och motsättningar. Det är motsatsen till vad EU fick fredspriset för.
Bättre vore att vi genomförde en ny och modern banklagstiftning med hela EU som bas istället för med en klubb inom unionen som bas. En gemensam struktur för tillsyn och övervakning av Europas banker med ett särskilt fokus på de stora och gränsöverskridande bankerna. En gemensam lagstiftning om insättarskydd och om kapitalkrav, som vi är på väg att få.
Så fort vi däremot ska flytta ansvaret för att hantera dessa frågor till nya institutioner på EU-nivå riskerar vi att splittra upp oss utan att vi därmed reformerar ekonomin och konkurrenskraften.
Jag ser hellre att vi utvecklar den union vi har uppnått tillsammans.
Att vi slår vakt om den som den fantastiska förutsättning för fred och tillväxt den är.
Att vi inte låter behovet av reformer som stärker vår ekonomi skymmas av ständigt nya diskussioner om hur EU ska förändras och få mer makt.
En gemensam banklagstiftning. En genomförd inre marknad. Ett Europapatent som vi nu äntligen har fått på plats. Gemensamma regler för budgetstabilitet. Gemensamma regler för rörlighet och frihet. Gemensamma insatser för forskning och utveckling.
En tillväxt där vi hanterar banklagstiftning, finansiella marknader, offentliga finanser och politiska frågor inom den union vi redan har.
Den Europeiska Unionen.
Gunnar Hökmark
europaparlamentariker (M)