Hoppa till innehåll

Bara en stark union kan möta hotet från Ryssland

  • av

DI Debatt, publicerad den 23 januari 2022.

EU är en gemenskap som värnar vårt samhälle. Bara en gemensam försvars- och säkerhetspolitik kan mota Rysslands hot, skriver tidigare Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark.

Den ryska regimens hot krav på på en rysk intressesfär i Europa understryker att det är avgörande för svensk säkerhet och för det svenska samhället med ett starkt och enat Europa. Vi möter nu säkerhetspolitiska utmaningar som är militära – och där vi måste stå starka – likaväl som ekonomiska och energipolitiska där vi också måste gemensamt stå starka. 

Då kan vi inte längre stå vid sidan om och betrakta EU som något utrikes utan vi måste istället se Europeiska Unionen som vår gemenskap för att värna vårt eget samhälle.

Det är bara genom en stark union som Europas länder kan möta Rysslands hot och hybridkrigföring. Utan EU hade länder som de baltiska varit ryska lydriken underordnade den logik som råder i Kreml. 

Det krävs en stark union för att länder som Danmark, Sverige eller Tyskland ska kunna stå emot den kinesiska diktaturens maktanspråk och den kinesiska ekonomins krav på att diktera spelregler för teknisk utveckling och villkoren för internationell handel.

Vår geopolitiska styrka och förmågan att driva klimatfrågan förutsätter ekonomisk tillväxt i en globalt stark gemensam marknad präglad av konkurrens, företagande och fri handel. I en värld där andra formar de än större ekonomierna måste EU gå i täten genom innovationer och frihandelsavtal som utvecklar den globala handeln med Europa som ett centrum.

Det är mot denna bakgrund allvarligt att svensk Europapolitik präglas av en nästintill genetisk passivitet där reaktivitet är det mest offensiva.

Europeiska unionen är en mycket mer flexibel och lyhörd struktur än vad den fördomsfulla bilden är. Det finns ingen lag och inget direktiv som kommer till utan att de är beslutade av politiskt valda företrädare. Likväl präglas svensk politik av en valhänthet och vilsenhet inför en politisk miljö präglad av maktdelning där varje lagförslag förändras till skillnad från den svenska där regeringens förslag normalt aldrig ändras.

Vilsenheten tar sig många och ständigt upprepade uttryck.

Den sociala pelaren blev ett självmål mot den svenska arbetsmarknaden. Tystheten inför utbyggnaden av NordStream II leder till rysk dominans över den europeiska gasmarknaden. Återhämtningsfondens gigantiska bidragsdel motverkar tillväxt. 

Och nu tystheten i den kanske allra viktigast diskussionen; om strategisk autonomi gentemot USA när vi inte minst i dessa dagar ser att det är strategiskt samarbete med USA och strategisk europeisk kapacitet vi behöver, inte självtillräcklighet och protektionism. 

Ska man ha framgång i europeisk politik måste sätta agendan för hur Europa ska lösa sina problem, vara tydlig med vad vi inte accepterar och med vad vi kräver. Inget är gratis och allt bygger på att man har idéer och kunskap. Vi måste se till att vi är en del av lösningen, inte en del av problemet. Vi måste sätta agendan genom att definiera våra stora utmaningar så att vi gemensamt med andra prioriterar rätt uppgifter och inte fel. 

Svenska politiker måste utnyttja att i den europeiska politiska processen blir det alltid något av varje förslag men alltid mest av de förslag som man kan driva med intellektuell kraft, med Europas bästa i sikte och som andra har svårt att säga nej till.

Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att EU utvecklar en gemensam försvars- och säkerhetspolitik – och att vi i aktiv handling driver på den utveckling som är viktig för oss – samt genom politisk handling gör oss till en geopolitisk kraft. Det kräver en inre marknad som ger ekonomiskt styrka och internationell handel samt att utrikespolitiken kan formas av en kvalificerad majoritet.

Europa måste göra sig till centrum för den globala världshandeln genom att verka för fler och mer utbyggda handelsavtal som blir till ett utökat politiskt samarbete med andra fria demokratier världen över. Europeiska och internationella företag ska veta att Europeiska unionen är ett centrum för den globala ekonomin, inte ett kraftfält för att bestraffa globala företag. Vi ska inte låta egna regleringar transformeras till tullar för andra. Då underminerar vi den fria handel som vi behöver mer än andra för att stärka vår geopolitiska roll. 

Ska Europa vara ledande i klimatdebatten krävs att vi gör Europa till centrum för utvecklingen av klimatneutral gruv- och mineral-politik istället för att låta andra besluta om det svenska skogsbruket. Vi måste göra så att Europa leder utvecklingen av elektrifiering av bilar, transporter, vägar och flyg istället för att avveckla elkraft och öka beroendet till rysk gas.

För Sverige och Europas ekonomi samt för europeisk säkerhet är det avgörande att driva digitaliseringen så att Europa blir ledande genom vår industriella kompetens, det kräver ambitiösa mål för supersnabba bredband i mark och i luft och cybersäkra Europa, inte protektionism mot USA. Sverige bör gå i täten för en lagstiftning som underlättar för Fintech, som driver e-handel och digitalisering av den inre marknaden, inte genom att begränsa de digitala plattformarnas möjligheter utan genom att låta den globala utvecklingen av dem ske i Europa.

Vi måste se till att europeisk forskning blir ledande när det gäller artificiell intelligens, materialutveckling, biomedicin och bioteknik, elförsörjning och kommunikationer genom en lagstiftning som öppnar upp för användande, inte stänger ner det. Det är avgörande både för säkerhet och ekonomiskt välstånd. Budgetpolitiken måste bli en konsekvens av besparingar, prioriteringar och av vad vi vill uppnå, inte ett nollsummespel.

Det krävs en agenda och tydliga argument för hur vi gör Europa starkare. Sverige måste sluta se EU som en utrikes arena för inrikes utspel och istället vara ledande i att sätta fokus på de stora utmaningarna som Europa gemensamt måste möta.

Gunnar Hökmark, Ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker