Nu tillbaka från Bryssel efter en dags överläggningar med ekonomiska utskottet och med kommissionen om arbetet med de mer detaljerade föreskrifterna för bankkrislagstiftningen och för bankunionens avvecklingsmyndighet. För mig är det viktigt att föreskrifterna på det som kallas nivå 2 följer av den lagstiftning som vi har beslutat om, som är nivå 1.
Även om det finns gråzoner så anser jag att kommissionen i vissa delar har gått ifrån den regel om proportionalitet som var en förutsättning för att alla banker skulle in i systemet, oavsett hur riskbenägna typer av banker det var eller hur stora. Och därför förklarade jag i dag att det förslag som vi i början på september ska ta ställning till måste vara baserat på bankkrislagstiftningen, som är en plattform för även bankunionens lagstiftning.
Bryssel präglades dock i dag av frågor som är mindre präglade av detaljerade föreskrifter och mer av de grundläggande förutsättningarna för fred och säkerhet i Europa. I utrikesutskottet var det en hearing med Ukrainas utrikesminister kring läget i östra Ukraina.
Viktigare och mer avgörande än detta är utrikesministermötet som också äger rum i dag och som handlar om hur Europas stater och EU ska agera mot ett Ryssland som fortsätter destabilisera ett annat europeiskt land med uppenbart förakt för andra länders suveränitet och gränser.
Nedskjutningen av MH17 var förmodligen ett misstag i den bemärkelsen att man trodde det var ett militärt transportplan men det binder just därför Ryssland och Putin inte bara till krigsaktiviteter riktade mot ett annat land utan också till ett samarbete med de rebellgrupper som är en blandning av kriminella, legosoldater och rekryterade ryska medborgare med en allmän vilja att söndra, kriga och tvinga fram en delning av Ukraina. Nedskjutningen av flygplanet avslöjar att Putin är en del av denna gangsterkrigföring.
I Holland är förstämningen stor samtidigt som insikten om Putins ansvar för den okontrollerade krigföringen läggs ovanpå tragedin. Istället för att försöka agera för att skapa rättvisa och klarhet och den ryska regimen agerat för att skylla ifrån sig och försvara rebellgrupperna och ytterligare gjort sig till en del av dem.
De sanktioner som USA har beslutat om kommer nu följas av skärpta sanktioner från EU. Det blir svårt för Frankrike att fortsatt samarbeta med Ryssland om export av örlogsfartyg. Det blir allt svårare för Tyskland att förlita sig på det omfattande beroendet på ryska gasleveranser. För Storbritannien gäller samma sak när det gäller ryska finansiella transaktioner i London City. Det är till stor del transaktioner som handlar om att dölja och föra ut ur landet pengar som den styrande eliten i den ryska regimen gynnar sig själva med.
För länderna i Central- och Östeuropa är detta en påminnelse om hur ryska krafter kontinuerligt genom korruption, affärsinvesteringar, pass till rysktalande minoriteter samt genom energipolitik försöker påverka och försvaga länders legitima regeringar och system. Det gäller i allra högsta grad Moldavien, Armenien och Georgien men också EU-medlemmar som Rumänien och Bulgarien där korruption och rysk affärsverksamhet syftar till att skapa ett ryskt inflytande. I de baltiska staterna gäller samma sak. Den som tror att påtryckningspolitiken bara gäller Ukraina och att hotet mot länders självständiga regeringar bara riktar sig mot Kiev underskattar gravt det hot som Putinregimen riktar mot de länder man vill kontrollera.
Därför är det viktigt att sanktionerna skärps och riktar sig mot Putinregimens många olika företrädare. Deras påtryckningspolitik tar bara stopp där den blir stoppad. Och därför är det viktigt att EU nu kan agera med kraft och gemensam beslutsamhet. Ett starkt EU nu är avgörande för den fred och säkerhet Europa behöver.