Di debatt, publicerade den 7 januari 2024
”Vi är farligt nära att missa möjligheten att avsluta århundraden av Kremls imperieaggressioner och säkra framtiden på flera kontinenter. Våra barn kommer att förbanna oss i de skyttegravar som vi gräver för dem”, konstaterade Litauens utrikesminister Gabrielus Landsbergis nyligen. Estlands statsminister Kaja Kallas har uttryckt det som att ”Ryssland tror att de kan hålla ut längre (med kriget) än Ukraina och den Euroatlantiska gemenskapen. De tror att de kan nöta ned Ukraina och oss. Vi måste, och kan, visa att de har fel”.
Det brådskar, och det är anledningen till att Frivärld inför det svenska ordförandeskapet tagit fram en grund för ett nordisk-baltiskt säkerhetsmanifest. De unika förutsättningarna för ett nordiskt och baltiskt nära integrerat samarbete bottnar ytterst i den starka roll för demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi som våra länder tillsammans kan spela internationellt och inte minst inom EU och Nato.
Kombinationen av den baltiska erfarenheten av ockupation och återställd självständighet tillsammans med de nordiska ländernas utvecklade demokratier utgör en perfekt kombination av likasinnade länder för samarbete. NB8-länderna har med sina cirka 33,6 miljoner invånare en BNP som matchar Rysslands.
Vi har unik innovationskraft, naturtillgångar, energi, teknik och dynamiska arbetsmarknader. När Sverige väl kommer med i Nato är alla i samma försvarsallians, vilket ger oss en gemensam säkerhetsplattform som ger styrka internationellt. Det finns alla möjligheter att lägga ihop våra förmågor för att multiplicera effekt och bygga en gemensam och robust region där vi kan stå emot både hybridangrepp och militära angrepp. Det skapar avskräckning, som leder till stabilitet, förutsägbarhet och bevarad fred. Det är en positiv kraft för ett fredligt Europa.
Därför behöver samarbete på alla nivåer stärkas i NB8-regionen. Grundläggande är att skapa förståelse för hur hotbilden och den faktiska krigföringen ser ut, från det militära angreppet till cyberangrepp och påverkanskampanjer via aggressiva fysiska hybridangrepp. Det sistnämnda ser vi just nu när Ryssland driver migranter mot finska gränsen och att Finland tvingats stänga alla gränsövergångar. Ett annat exempel från den här hösten var det kinesiska fartyget som saboterade kablar och gasledning mellan Estland och Finland samt Sverige.
Vi behöver snabbt minska våra sårbarheter, men också utveckla en verktygslåda för att tillsammans ta ut kostnader för ett hybridangrepp mot en av oss. Det är bara genom att göra effekten kontraproduktiv som vi kan skapa avskräckning.
På den militära sidan är det nu en kapplöpning, för att få upp industriproduktion för att hjälpa Ukraina men också fylla våra egna behov. Tillverkningen behöver mångdubblas och det kräver kraftfulla statliga beslut med klara besked till näringslivet.
Likasinnade behöver ta mycket större ansvar för säkerheten och visa europeiskt ledarskap, inte minst mot bakgrund av den framtida osäkerheten kring amerikansk politik. Om Ryssland lyckas med sina mål så är vår tid knapp. En tysk rapport pekar på att Ryssland bara behöver 6-10 år för att gå till krig med Nato efter att vapnen tystnat i Ukraina. Estniska bedömningar gör gällande att Ryssland bara behöver 2-4 år för att återställa sin förmåga före det fullskaliga angreppet 2022. Sedan finns det ett scenario som går ännu snabbare än så. Efter Putins presidentkröning i vår beordras full mobilisering, ekonomin är redan omställd till krigstid. Tillsammans med att Donald Trump vinner presidentvalet kan lockelser finnas för Putin att försöka återställa det ryska imperiet i Östersjön. Vad Rysslands krig och ockupation innebär; med massmord, våldtäkter, tortyr och tvångsförflyttningar vet vi alla från Ukraina och från 50 år av ockupation i Baltikum.
Det brådskar för NB8-länderna för att säkra framtiden. Vi behöver agera snabbare, kraftfullare och smartare på alla områden. Vi måste nu inse att kriget i Ukraina ytterst handlar om vår säkerhet och måste agera därefter. För att värna vår fred måste vi anpassa oss för att kunna möta krigets brutala logik.
Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld, tidigare Europaparlamentariker (M)
Patrik Oksanen, resident senior fellow på tankesmedjan Frivärld