BALKAN OCH EU. Idag väljer kroaterna ledamöter till EU-parlamentet. Samtidigt har Serbien och Makedonien fått kandidatstatus, medan Montenegro inlett anslutningsförhandlingar. Det är lätt att glömma att det bara är 20 år sedan hundratusentals människor slaktades i forna Jugoslavien. Många tycker att det är en löjeväckande poäng att göra mitt i den ekonomiska krisen – men EU:s grundidé ochhuvudsakliga raison d’être är fred, skriver Gunnar Hökmark (M).
För tre veckor sedan gav EU-kommissionen grönt ljus för Kroatien att bli medlem den 1 juli 2013. För två veckor sedan la Slovenien gamla motsättningar åt sidan och ratificerade sitt grannland Kroatiens anslutningsfördrag till EU. Och i dag har Kroatien val till Europaparlamentet. Det är något stort som händer.
Det är lätt att glömma. Men för 25 år sedan var Europa uppdelat i två delar. På ena sidan marknadsekonomi och demokrati, med välstånd, rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter. På den andra planekonomi och diktatur, med fattigdom och förnedring som enda resultat.
En dag hade människorna i ”öst” fått nog av förtrycket, och reste sig och sade: ”Folket, det är vi”.
Frågan var hur vi i väst skulle reagera? Stater som över en natt byter politiskt och ekonomiskt system brukar bli instabila, och öppna sig för såväl kaos som mörka krafter. Det gällde att så snabbt som möjligt öppna famnen och knyta de nyligen befriade länderna till oss och till våra institutioner, för att bidra till att utvecklingen där skulle gå åt rätt håll.
I flera av länderna fanns det spänningar. Gamla undangömda etniska konflikter kom upp till ytan. Ovanan vid demokratins och marknadsekonomins spelregler var stor. Risken för populism och auktoritärt styre var överhängande. Oligarkvälde hotade. Slovakien höll på att förvandlas till ett Vitryssland.
Men med en väl genomtänkt anpassnings- och anslutningsprocesskunde EU bidra till att de flesta länder valde rätt väg. Idag är tio länder som en gång var kommunistiska diktaturer medlemmar av unionen, med den liberaldemokratiska marknadsekonomin väl förankrad. Vår kontinent är enad, och miljoner människors liv har blivit drastiskt mycket bättre.
I den sydöstra delen av Europa gick övergången till demokrati dock inte lika lätt. Där fick det etniska hatet och det auktoritära styret överhanden, och det forna Jugoslavien föll sönder i blod och eld.
EU:s kärna, grundidé och huvudsakliga raison d’être är fred. Många tycker att det numera är en löjeväckande poäng att göra, mitt i krisen och bland allt byråkratiskt övernit. Det sägs att föreställningen om att Tyskland skulle invadera Frankrike är så absurd att argumentet har förlorat sin bäring. Men idéns absurditet är vårt bästa betyg.
Vi har uppnått målet, om att göra ett krig mellan Europas stater så otänkbart att tanken till och med får oss att dra på smilbanden.
I det forna Jugoslavien skrattar de dock inte åt tanken på krig. I stället påminner massgravar, kulhål och koncentrationsläger om det etniska hatets fruktansvärt destruktiva kraft. Det var bara 20 år sedan hundratusentals människor slaktades där. Och spåren lever kvar i vår tid, i form av hat, motsättningar, misstänksamhet, korruption och organiserad brottslighet.
Därför är det så positivt att även denna del av vår världsdel har gjort enorma framsteg, att även länder som en gång var delar av Jugoslavien integreras i Europas politiska och ekonomiska strukturer. Slovenien gick som första förre detta jugoslavisk republik med i EU redan 2004. Till sommaren blir Kroatien unionens 28:e medlemsstat, medan Serbien och Makedonien fått kandidatstatus och Montenegro påbörjat anslutningsförhandlingar i december 2012.
Som EU-parlamentariker ser jag dagligen hur franska och tyska kollegor diskuterar och tar beslut om gemensamma angelägenheter, som vore det den mest naturliga saken i världen. Nu kommer slovener och kroater att göra det samma.
Den dagen serber och kroater sitter bredvid varandra på ett lika naturligt sätt i en gemensam lagstiftande församling, då har vi kommit långt. Det är inget att skratta åt.
Och den dagen är lite närmare i dag när kroater väljer sina ledamöter till Europaparlamentet. Det är en signal till serber, makedonier, montenegriner och bosnier. Dagens val visar att deras val är möjligt. Att det är möjligt inte bara med en uthållig fred utan en öppenhet mellan samhällen och folk som plågats av konflikter, misstro och krig. Det är stort.
Gunnar Hökmark, vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP-gruppen, och ordförande i delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Kroatien