[BILD1]I måndags presenterade Timbro ett Briefing Paper om EU, utvidgningsprocessen och Västra Balkan med en diskussion där bland andra jag deltog. En nyttig redovisning inte minst av hur utvidgningsprocessen handlar om länder förbereder sig genom att utvecklas. Det som nu sker på Västra Balkan handlar till mycket stor del om hur målet om ett medlemskap tillsammans med stödet för förändringar utvecklar länder som annars hade riskerat att fastna i de motsättningar som skapade 1990-talets djupa tragedier.
Det är många länder det handlar om. Kroatien, Albanien, Makedonien, Montenegro, Bosnien-Herzegovina, Serbien och i praktiken också Kosovo. Det gör sju länder som alla tillsammans, på högst olika sätt, har en historia nära sammanvävd med det Ottomanska imperiets närvaro på Balkan. Det gör att utvidgningen på Balkan också handlar om Turkiet och att överbrygga de klyftor som finns mellan Balkans olika traditioner och kulturer.
Det är sannolikt att anta att Kroatien blir nästa medlemstat, kanske inte så snart som antas i . Och det är inte osannolikt att Norge, inte alls på Balkan, blir nästa igen. Då får Frankrike som nu har grundlagsbeslut på att folkomrösta om alla nya medlemsländer efter Kroatien, för att kunna försvåra Turkiets medlemskap, börja med att ta itu med sin syn på Norden och Norge.
De andra länderna på Balkan har ett medlemsperspektiv som handlar om 2015 och därbortom. Och då handlar det om en process som politiskt och geografiskt kommer att vara integrerad med Turkiets, inte nödvändigtvis med samma årtal men i en process som i allra högsta grad hänger samman med Europas förmåga att överbrygga en klyfta som sedan 1000-talet har delat Europa, långt före europeisk fred och säkerhet definierades av relationerna mellan Frankrike och Tyskland, och än tidigare än när Europas delades mellan Öst och Väst.
Om det är någonstans i Europa vi bör kunna se värdet av att länder förenas med varandra kring frihet, demokrati och respekt för varandra så är det på Balkan. Bara den förändring vi i dag ser jämfört med det början av 1990-talet understryker det. Det gör inte uppgiften och utmaningen mindre, ej heller det faktum att även den utvidgningen kommer att ställa nya frågor och möta nya intresserade kandidater.