Under gårdagen publicerade jag en artikel I Expressen om behovet av en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik och deltog i den debatt som
Studio 1 hade med mig, Laila Freivalds och Lars Ohly. Det slående med diskussionen är att så många vill se demonstrationerna och hoten som ett uttryck för muslimska känslor generellt samtidigt som man vill undvika att muslimer utpekas som terrorister. Men om man på fullt allvar menar att det hat och de hot som nu möter Danmark är en normal muslimsk reaktion gör man islam och muslimer en otjänst.
Det är lätt och självklart att ta avstånd från attacker mot ambassader men det är svårare att balansera diskussionen mellan respekt för människor som är kränkta i sin religiösa tro och den öppenhet som präglar våra samhällen. Det som hände i Danmark kunde ha hänt i Sverige lika väl som i något annat land. En publicering av en provocerande artikel eller en satirisk teckning står för den enskilde och den som godkänner publiceringen, inte det samhälle som tillåter yttrandefriheten och tryckfriheten som inte tar ställning till innehållet. Det faktum att publiceringen tillåts innebär inte att innehållet godkänns av staten, samhället eller i det här fallet det danska folket.
När någon blir kränkt och sårad är det naturligt att be om ursäkt om syftet inte var att kränka men resultatet likväl innebär det. Men det innebär inte att det är där gränsen för yttrandefriheten går. Vi har i våra öppna samhällen ett stort utrymme för provokation och ifrågasättande. I vår egen kultur var det en gång en skändning av den kristna trons grund att, som Gallileo, hävda att jorden rör sig runt solen, i dag finns det de som menar att utvecklingsläran strider mot guds ord.
En gång var det majestätsbrott att uttrycka sig nedlåtande om kungen, i dag ägnar TV4 ett helt TV- program åt detta.
Det kan ibland i de enskilda fallen vara osmakligt och kränkande men är generellt ett uttryck för att det är tillåtet att vara ifrågasättande utan att gränsen för det tillåtna är dragen en gång för alltid. En gång var nakna kroppar förbjudet att visa, nu är nakenheten än en gång på väg att bli sedd som en kränkning av enskilda människor.
Som medmänniskor gör vi klokt att visa hänsyn och respekt för det som är viktigt för andra människor samtidigt som vi som medborgare inte bör ge våra beslutsfattare i uppdrag att dra gränsen så snävt att religion eller politik inte kan ifrågasättas. Och som människor gör vi också klokt att titta bort från det vi ogillar därför att vi helt enkelt inte kan ställa krav på att vi i ett öppet samhälle ska kunna gilla allt. Det är inte lika lätt för alla och det bör vi också respektera även om det inte innebär att gränsen blir enklare att dra för det.
Den kommande veckan kommer att präglas av denna debatt och de demonstrationer som den utlöser. Just nu synes det som att bilderna distribueras mer än någonsin av just dem som mest intensivt demonstrerar mot deras publicering.
Mitt i allt detta står Danmark lika ensamt som Sverige hade stått om det varit I Sydsvenskan, Göteborgsposten eller Dagens Nyheter teckningarna hade publicerats. Jag kommer att verka för att vi i Strasbourg nästa vecka får en debatt inte bara om det självklara att attacker mot ambassader ska fördömas utan också om att EU måste kunna stå upp för det lilla landet Danmark när det attackeras världen över för en frihet som vi ställer som krav för medlemskap i unionen.
Förutom detta kommer veckan för min del handla om forskningspolitiken, tjänstedirektivet som går mot sin slutbehandling samt förberedelser för debatten om min rapport om statligt stöd och konkurrenspolitiken. Den som vill kan på denna hemsida läsa den rapport om Less and better targeted state aid som det Ekonomiska utskottet enhälligt godkände i förra veckan.