Hoppa till innehåll

Avveckla sjätte AP-fonden

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att tillgångarna i sjätte AP-fonden – efter utbyte av börsnoterade aktier mot obligationer – skall ingå i överföringen till staten, varefter de onoterade aktierna placeras i ett riskkapitalbolag under Finansdepartementet samt att detta riskkapitalbolag sedan privatiseras i enlighet med vad som anförs i motionen.

Inledning

Det privata sparandet är grunden för näringslivets riskkapitalförsörjning. Det är genom förbättrade förutsättningar för företagande, arbete och sparande som en långsiktigt god riskskapitalförsörjning kan skapas i Sverige.

Det är inte statens uppgift att genom ett stort offentligt sparande tillhandahålla riskkapital. Tvärtom, riskerar ett stort statligt inslag på riskkapitalmarknaden att skada densamma. Strikta ekonomiska övervägande kan inbland tvingas ge vika för politiska syften och önskemål.
Staten är därmed synnerligen olämplig som ägare av riskkapitalbolag, vilken all erfarenhet på området visat med stor tydlighet. Eftersom den sjätte AP-fonden inte fyller någon funktion i pensionssystemet finns det därmed inget som på saklig grund motiverar dess existens.

Bakgrund

Sjätte fondstyrelsen tillkom 1996 i samband med att den s.k. avvecklingsstyrelsen efter löntagarfonderna, som då hade kvar värden för några hundra miljoner kronor, tillfördes ytterligare tio miljarder kronor från AP-fonden. Det uppgivna syftet var att öka tillgången på riskkapital för mindre, nystartade och onoterade företag. Någon skyldighet att inleverera medel till pensionssystemet föreskrevs ej.

Redan denna uppläggning visar att sjätte fondstyrelsen aldrig haft något i ATP-systemet att göra. Placeringar i små, onoterade bolag är förenade med stor risk och låg likviditet och är inte en uppgift att använda skattebetalarnas pengar till. Bristen på samband med pensionssystemet framgår också av att sjätte fondstyrelsen inte har någon skyldighet att bidra till utbetalningen av pensioner.

Till en början placerades de drygt tio miljarderna huvudsakligen i räntepapper med förhållandevis låg förräntning.

Fondens agerande i strid med den tilldelade uppgiften

Med början andra halvåret 1998 omplacerades likviditeten i börsnoterade aktier. Vid det senaste årsskiftet hade detta innehav vuxit till 17 miljarder kronor, medan endast ca två miljarder kronor placerats på det vis som Sjätte AP-fondens verksamhet motiverats med. I detta sammanhang fanns således inget tal om att fondmedlen är avsedda tillförseln av riskkapital för placeringar i mindre, onoterade, bolag.

Sjätte AP-fondens kraftiga avsteg från den tilldelade uppgiften förklaras främst av att uppdraget var feltänkt från början. Erfarenheterna av statligt företagande och inte minst statlig riskkapitalverksamhet är inte goda. Staten skall i en öppen marknadsekonomi inte äga företag.

Verksamheten kan heller inte motiveras av att man tillför något unikt kunnande. Privata riskkapitalbolag är mycket aktiva på detta marknadssegment, och det kan vara svårt för vad som närmast är en offentlig myndighet i mångmiljardklassen att utveckla den flexibilitet och snabbhet som krävs i branschen. Möjligheten för en sådan bjässe att med framgång placera i små, nystartade företag i enlighet med den ursprungligen givna uppgiften är i stort sett obefintlig.
Sjätte AP-fonden hör inte hemma i pensionssystemet. Det finns heller inget motiv för ett statligt företagande med riskkapital. Fondens tillgångar bör därför ingå i den överföring på 155 miljarder kronor som skall göras till staten år 2001. För att undvika marknadsstörningar kan innehavet av börsnoterade aktier dessförinnan bytas ut mot obligationer. De onoterade aktierna förs till ett riskkapitalbolag under Finansdepartementet, som sedan snarast möjligt privatiseras på samma sätt som en gång skedde med Atle och Bure.

Stockholm den 4 oktober 2000

Gunnar Hökmark (m)
Lennart Hedquist (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Anna Åkerhielm (m)
Gunnar Axén (m)
Catharina Hagen (m)
Per Bill (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Margit Gennser (m)
Lars Tobisson (m)