Tanken på att som ett villkor för att starta nya företag kräva att de ska ha samma ägare under 10 års tid, och garanterat finnas i 10 år, är skapar inte i sig stabila verksamheter, om nu något företag kan vara det, men hindrar och motarbetar nyföretagande. Det spelar ingen roll att det i det här fallet handlar om friskolor. Flertalet av dagens friskolor hade inte kunnat startas med det bagaget, lika lite som andra företag kan startas med förutsättningen att det ska vara samma ägare.
Hade Volvo haft det kravet på sig hade företaget inte funnits. En lång rad av den nya tidens forsknings- och IT-företag hade inte fått lov att startas om det redan från början bestämts att de inte skulle få byta ägare. Ett skifte av ägare påverkar inte nödvändigtvis företaget mer än en fortsättning med samma. I verkligheten är det snarare så att nya ägare bidrar till att förnya och utveckla en verksamhet när gamla ägare inte har lyckats, vill utveckla med andra eller möter en annan ägare som kan satsa mer och har större möjligheter att driva företaget.
I själva verket är förslaget en företagsamhetens LAS fast i kubik. Har man väl startat ett företag får ägarskapet inte ändras även om det gynnar verksamheten, vilket i grunden är skälet till att någon köper eller investerar i ett företag. De som investerar i ett företag gör det sällan för att försämra det, de som säljer har agerat för att det ska vara värt så mycket som möjligt.
Tanken på 10-årsägande som villkor för nya företag är nära förknippad med dem som tror på det vinstlösa företaget.
När det gäller kravet att ett företag inte får gå med vinst är det ett krav som om det ligger något meningsfullt i det borde gälla hela vårt samhälle. Om det är en garanti för bättre företagande borde det gälla för vårt näringsliv i sin helhet.
Byggnadsföretag, medicinska företag och livsmedelskedjor eller biltillverkare. Varför ska människors surt förvärvade pengar gå till vinst för en bilindustriägare? Varje peng man betalar borde ju gå rak in i bilen istället. I gengäld skulle biltillverkare och andra kunna få politiska krav på sig hur mycket de ska producera, hur mycket stål, massa eller bilar som ska göras för att de ska få fortsatta skatteinsatser. Någonstans har väl dessa dumheter prövats. Det är svårt att se hur äldreomsorg eller skola skulle bli bättre av att man använder sig av ett sorgligt misslyckat system på verksamheter som är extremt beroende till enskilda människors engagemang och ansvar.
SAAB personbilar har genom åren har uppfyllt kraven. De har nog också klarat 10-årskravet med samma ägare. Men som incitament för att starta och investera i nytt företagande är förbud mot vinster rätt uselt och ett sätt att strypa utvecklingen av nytt företagande inom det område det gäller. För vem ska investera i riskfyllda verksamheter som varje företag är om man inte kan få en utdelning tillbaka?
Kravet på samma ägare till ett företag tillåter ändå att det går med vinst, om det går bra men är likväl ett krav som om det renodlades skulle stoppa de flesta företag.
Ett annat sätt än att kräva vinstförbud och konservering av ägande vore att ställa krav på verksamheten och kvaliteten. Det är nog det som betyder något. En bra äldreomsorg med trygghet och kvalitet är det som våra äldre behöver. En bra skola som fyller högt ställda krav på kunskaper är vad både Sverige och unga människor behöver. De som är bättre än andra, och framförallt bättre än de kommunala verksamheterna, kommer att gå med vinst. Och de som vill utvecklas och förnyas kan tänkas byta till ännu bättre ägare eller ägare som vill och kan investera mer. Det ger mer stabilitet än stelbenta regler som förhindrar nya alternativ att växa fram.