Frågan om hur den svenska ekonomin har klarat den ekonomiska krisen kommer står självfallet i förgrunden för valdebatten. Det som nog framstår som allra mest klart är att socialdemokraternas tidigare påståenden om att alliansen har spelat bort statsfinanserna framstår som lätt tramsigt i skenet av att Sverige i kretsen av europeiska länder anses ha de mest stabila statsfinanserna. Medan andra europeiska länder, som har följt den socialdemokratiska krispolitiken, skakas av politiska konflikter och budgetkriser har Sverige nu möjlighet att möta den ekonomiska uppgång som präglar världen i övrigt med stabila offentliga finanser och låga räntor.
Sysselsättningsfrågan är en annan. I Spanien har arbetslösheten stigit till närmare 20 procent trots okontrollerade underskott. De spanska socialisterna har med den politisk som svenska socialdemokrater rekommenderade våren 2009 så att säga spelat bort både statsfinanserna och sysselsättningen. Frågan är då hur Sverige har klarat sysselsättningen i en av de djupare ekonomiska kriserna.
Intressant är då att notera är att diskussionen när journalister försöker vara faktakontrollanter handlar om hur mycket sysselsättningen har ökat, inte om den har minskat. Svenska Dagbladet kommer fram till att den nog har ökat med 35 000, kanske snarare än 23 000 men gör poängen att det inte är med 100 000. Det är inte säkert att 100 000 är fel heller, det beror på vad och när man jämför. Men oavsett detta har det sin poäng att inte ens de som påstår att regeringen har fel i sina siffror kommer fram till annat än att sysselsättningen har ökat. I ett land som är extremt internationellt beroende är det ett bra betyg oavsett olika uppfattningar om statistikens utformning.