Den svenska bostadsmarknaden har långsiktigt inte präglats av kreditförluster av något större och betydande slag. Det gör att det är svårt att se Finansinspektionens poäng som den rapporteras i Ekot, att det finns någon systemrisk i hur banker lånar hur mycket banker lånar ut till privatpersoner när det gäller bostadslån. För bankernas del är det självfallet att de bör sträva efter att ha säkerheter som också fungerar i lågkonjunktur och vid prisfall.
Det vore inte onaturligt om banker både hade större säkerhetskrav när, till exempel, bostadspriser står på topp än när de närmar sig de lägre nivåerna. Det vore överhuvudtaget inte onaturligt om banker under högkonjunktur samlar på sig för att kunna ha när konjunkturen går ner. Men att Finansinspektionen nu ska reglera hur stor andel som banker får lånefinansiera har knappast med det finansiella systemets stabilitet att göra, snarare en tendens hos alla myndigheter att försöka lösa de mindre problemen, som inte är av allmän systemrisknatur, istället för att följa att banker och försäkringsbolag har säkerheter och kapitaltäckning när konjunkturen år på topp som ger säkerhet även när det senare går ner. Och vill bankerna ta större risker med vissa lån inom bostadsmarknaden så har vi inte sett att detta skulle vara ett problem för det finansiella systemet som sådant. Däremot vore de planer som Finansinspektionen nu lanserar ett problem när ändrade låneregler leder till kreditåtstramning och fallande bostadspriser. Så gör man en bubbla om man inte redan har den.