I dag presenteras vårbudgeten i Sverige. Just nu sitter jag i nästintill oändlig överläggning om den nya stabilitetspaktens olika lagförslag. Sveriges situation visar hur viktigt det är med fungerande budgetlagstiftning och underskottskriserna i andra medlemsstater visar hur farligt det är när regler urholkas. Det gäller även när vi blickar över den globala ekonomin.
IMF varnade i går för att den amerikanska skuldsättningen kan drabbas av växande misstro. Trots den amerikanska tillväxtkraften ser vi nu hur den amerikanska skuldbördan, och bristen på långsiktiga reformer som påverkar den, är på väg att bli ett nytt globalt ekonomiskt problem. Både de konsekvenser som hög skuldsättning innebär för den enskilda ekonomin och de konsekvenser som vi kan se framför oss med underskottsproblem i andra länder visar på vikten av stabila offentliga finanser. Den svenska ekonomins utveckling är i den delen ett föredöme.
Det har vi uppnått inte genom tillfälligheter utan genom de djupa erfarenheterna från 1990-talets kris som drevs fram av 1980-talets utgifts- och skattepolitik, genom en sanering av statsfinanserna och en hantering av den bankris som då drabbade Sverige, genom en budgetlagstiftning som lett till stabilitet och nu en strikt budgetpolitik som inte öppnat skattkistorna trots krisen och de krav som bland annat socialdemokraterna förespråkat, från SAAB-pengar till ökat underskott.
Om vi i USA ser att tillväxtkraft inte räcker för att balansera en växande skuldbörda ser vi i länder som Portugal, Spanien, Grekland och Italien, kanske i EU som sådant, att bristande konkurrenskraft ger bristande tillväxt och långsiktigt instabila offentliga finanser.
Långsiktig finansiell och ekonomisk stabilitet kräver mer än regler för de finansiella marknadernas stabilitet och stabilitet i de offentliga finanserna. Det ser vi i länder som före krisen hade en god stabilitet men allför lite konkurrenskraft och dynamik för att kunna möta globaliseringen som sådan men en global kris i synnerhet. Tillväxtkraften är avgörande för att kunna möta nya kriser. Den kräver både stabilitet och konkurrensförmåga, liksom dynamiska förutsättningar när det gäller företagande och forskning. Det gäller Sverige och det gäller andra.
Vi har kommit igenom den finansiella krisen på ett sätt som gör Sverige till ett lysande undantag. Nu måste politiken syfta till att vi ska ha samma stabilitet och kraft inför kommande kriser. Det kräver att vi inte ifrågasätter stabiliteten i de offentliga finanserna och säkrar stora marginaler men inte så stora att de motverkar tillväxtreformer som i sin tur är en förutsättning för stabilitet.
Den balansen är en utmaning för den ekonomiska politiken i ett land som klarat en kris men liksom alla andra kommer att möta nya. Reformer för tillväxtkraft är en förutsättning för att vi ska kunna möta nya kriser. Reformer kring värnskatt eller för ökade investeringar i forskning står inte emot vare sig kortsiktigt eller långsiktigt budgetstabilitet, reformer på arbetsmarknad, bostadsmarknad och universitet bidrar till ökad stabilitet, både i samhällsekonomi och offentliga finanser.
Det gäller i EU liksom i medlemsstater. Minskade budgetunderskott hotar inte investeringar. Det finns nämligen inget större hot mot investeringar än en fortgående underskottskris som driver fram besparingar och högre räntor. Därför innebär en stram tillväxtpakt en förutsättning för tillväxt och reformer.
Bloggar: Ola Johansson, Rolf Eriksson, Maria Hagbom, Människovärlden, Stefan Eriksson samt Tokmoderaten.