Det är insikten om att det inte går att behålla stora budgetunderskott och höga skuldbördor som nu påverkar synen på de kommande årens ekonomiska utveckling. I USA kom nedgraderingen som en chock för dem som trodde att man kunde rulla de stora problemen framför sig. När diskussionerna i Europa inte längre handlar om Grekland och Portugal utan om Spanien och Italien inser alla att vi står inför ett decennium av åtstramningspolitik. Det går inte att glida förbi underskottsproblematiken i hopp om att det löser sig av sig själv.
Det är det som en gång var den Första världen som nu tvingas anpassa sig till den nya globala ekonomins verklighet. Den innebär en ökad konkurrens och en snabbare tillväxt i andra delar av den internationella ekonomin. Åtstramningen blir en nödvändighet, om inte av politiska skäl så av finansieringsskäl. Det kommer inte att gå att finansiera stora underskott och skuldbördor om man inta kan visa att man kan betala dem.
Tillväxten och konkurrenskraften är däremot en öppen fråga. Det ställer krav på reformer och ansträngningar för att öppna upp världsekonomin och därmed dra nytta av den tillväxtkraft som finns i andra delar av världen. En politik med den inriktningen kan påverka marknader och investeringar, utan den inriktningen får vi den påverkan som vi nu ser. Det är hög tid att agera inte bara när det gäller besparingar och skattehöjningar.