Det är tron på att problem kan lösas av morgondagen själv istället för beslut i dag som är grunden till Europas problem. Förhoppningen om att det blir bättre av sig själv har lett till att många politiker och regeringar har löst dagens problem genom att spendera ännu mer. Det är denna spenderpolitik som har försvagat konkurrenskraft och lett till arbetslöshet. Det har skett på flera sätt.
Genom att låta tillväxtproblemen lösas genom växande upplåning har man skjutit på de reformer som kan ge ökad konkurrenskraft. Genom växande upplåning har en allt större del av länders budgetar inriktats på att betala räntor istället för på skola, universitet, infrastruktur och forskning. Genom större underskott har man upprätthållit det gamla och hindrat förnyelse. Och genom den växande upplåningen har man krävt undan privata investeringar vilket lett till mindre förnyelse, lägre produktivitet och arbetslöshet.
Det förunderliga är nu att socialdemokratiska ekonomer och politiker runt om i Europa tror att spenderpolitik kan lösa problemen som spenderpolitiken har skapat. Trots att spenderpolitiken och de långvariga underskotten inte gav tillväxt innan krisen, trots att ökade utgifter och underskott när krisen var i sin linda inte ledde bort från krisen utan djupare in i den och trots att de länder som har klarat sig bra har gjort tvärtom vill nu socialdemokrater få slut på det som kallas åtstramningspolitik och som bygger på att överspenderingen ska minskas till vad man har råd med.
Det är som att man förtränger den verklighet som tvingade fram besparingar, nämligen när räntorna steg och det blev svårare och svårare att låna till underskotten. Nu har besparingarna, och de långsiktiga målen, lett till lägre räntor och växande export i länder som Spanien och Portugal. Spanien har nu överskott i sin handelsbalans och betydligt lägre räntor än när krisen tog fart.
Nu vill socialdemokrater över hela Europa, inklusive LO-ledningen i Sverige pröva på en ny omgång spenderpolitik. Problemet är bara att de länder som har gjort som de vill inte har råd eller utrymme att låna, de länder som inte har gjort som de ville kan investera och sänka skatter. Och nu menar de att alla länder ska göra som de regeringar som förde sina länder djupare in i krisen. De över överkeynesianer som inte har noterat att underskott inte ger tillväxt.
I veckan fanns det anledning att föra denna diskussion mot bakgrund av den franska regeringens politik . Där förloras nu konkurrenskraft i snabb takt samtidigt som underskotten består. Underskotten undergräver konkurrenskraft och sysselsättning. Och det vill socialdemokrater i Europa ha mer av. Till deras heder ska sägas att de inte ger sig i första taget. Men också att de verkar analysera verkligheten utifrån textböcker som skrevs för mer än 50 år sedan.