Dagens opinionssiffror är allvarliga och ett uttryck för väljarkårens missnöje. De som reflexmässigt avfärdar denna utveckling som en utveckling mot extremism, populism och fascism bland väljarkåren gör misstaget att förväxla det politiska spelets inåtvända regler med de krav verkligheten ställer.
När Sverigedemokraterna nu i en opinionsmätning blir största parti, större än Socialdemokraterna och Moderaterna, är det inte ett uttryck för en växande respekt för vare sig Sverigedemokraterna och än mindre växande extremism, främlingsfientlighet eller nationalism bland väljarna utan ett underkännande av den handlingsförlamning och ovilja att hantera svåra frågor som präglat decemberöverenskommelsens och januariöverenskommelsens politiska logik. Istället för att attackera en växande grov brottslighet, betydande integrationsproblem, stor arbetslöshet bland nyanlända, hederskultur och parallellsamhällen har alltför många velat avfärda en politik som möter dessa problem som invandrarfientlig, främlingsfientlig, extrem, en öppning mot nazism och extremism.
Det är som en politik för att värna rättsstaten av politiker och opinionsbildare som vill vara liberala har ansetts vara illiberalt. Därför har man relativiserat eller sökt förminska betydelsen av dödsskjutningar – det dödades något fler människor i andra typer av brott förr i tiden – återkommande bombdåd – trafiken skördar fler offer – och avfärdat kritik mot hederskultur och parallellsamhällen som intolerans och invandrarfientlighet.
Det är regeringens oförmåga och handlingsförlamning som nu ger Sd stödet som största politiska parti. Det är ett misslyckande när det gäller att värna rättsstaten, bekämpa brottslighet och att slå vakt om förtroendet för demokratin. Det bygger på en besatthet av Sd som har gjort att alla andra politiska utmaningar och samhällsproblem underordnats det politiska spelets inåtvända positioneringar. Verkligheten har ställts åt sidan i tron att det är en gest av upplysthet och stöd för liberala värden. Så fel och så inskränkt.
Sverigedemokraterna har ingen politik för att lösa de problem som Sverige står inför, alltifrån segregation, arbetslöshet, ekonomisk tillväxt, säkerhet och samarbete med andra demokratier inom EU och Nato.
En regering som har misslyckats fundamentalt bör avgå. Sverige behöver en politik som värnar rättsstaten, Sveriges roll i världen och vår förmåga att utveckla välstånd och ny teknik. Det kan inte S, än mindre tillsammans med Mp som vill tillbaka i tiden, ej heller med partier som ser socialdemokratiskt styre som viktigare än att värna Sveriges möjligheter. Det är bara med en sådan politik som politikens förtroende kan återupprättas.