Även om det innebär en konfrontation med Ryssland måste EU ge allt stöd till dem som vill stärka demokratin och de europeiska värdena i Georgien.
Den sittande presidenten Mikhail Sakaasjvilis parti, UNM, förlorade i förra veckan valet i Georgien. Segrare blev i stället rivalen Bidzina Ivanishvilis, och hans breda koalition Georgisk dröm. Det är både dåligt och bra.
Sakaasjvili har genomfört omfattande reformer. Georgiens ekonomi har liberaliserats och avreglerats. Landet innehar nu plats nummer 16 på Världsbankens Doing Business-index, som rankar företagsklimatet i världens länder. Det har öppnat utländska direktinvesteringar. Tillväxten har varit hög. Sedan 2003 har den genomsnittliga inkomstnivån i landet fördubblats.
Vidare har Sakaasjvili framgångsrikt bekämpat korruption, och byggt upp en väl fungerande statsapparat. Förutom Baltikum är Georgien förmodligen den post-sovjetiska stat som fungerar allra bäst.
Dessutom har Sakaasjvili stått upp mot den ryska regimens maktanspråk på sina grannländer och benhårt hävdat landets självständighet och rätt att själv välja vilken väg man ska gå. Georgien har blivit allt mer västligt, närmat sig det Europa man alltid anser sig ha tillhört och har ansökt om medlemskap i både EU och NATO.
Det har retat gallfeber på Kreml, som inte ser med blida ögon på före detta sovjetiska republiker som inte låter sig domineras av Moskva. Ryssland har ju en politik mot det man kallar ”nära utland” (near abroad), som ses som en naturligt rysk intressesfär som Moskva har rätt att påverka.
Vi såg det i cyberattackerna mot Estland, i stödet till Vitrysslands diktator Alexander Lukasjenka, i den omfattande inblandningen i Ukrainas inrikespolitik och i användandet av gas som påtryckningsmedel. Och vi såg det i det krig man drev fram mot Georgien år 2008.
Det finns nu risk att reformvågen stannar upp och att strävan efter ”förvästligande” upphör. Då faller tyvärr Georgien in i det mönster av demokratins förfall som vi ser i Ukraina och Armenien liksom Ryssland i sällskap med de rena och uppenbara diktaturerna Azerbadjan och Vitryssland. Det vore ett stort bakslag för demokratins utveckling i denna del av Europa och vi har tyvärr sett en motsvarighet till detta i Ukraina. Det är dock inte säkert. För vi vet inte så mycket om vad Georgisk dröm egentligen vill.
Den brokiga koalitionen har hållits ihop av främst två saker: dels att de inte är Sakaasjvili, dels av Ivanishvilis pengar. Med en förmögenhet på 6,4 miljarder dollar är Ivanishvili världens 153:e rikaste person. Pengarna tjänade han i Ryssland, på klassiskt oligarkmanér. Därför har han också av olika aktörer anklagats för att gå Ryssland ärenden, att vara en marionett som styrs från Moskva. Och det hade knappast varit möjligt för honom att sälja sina tillgångar för att investera i georgisk valkampanj om det inte varit med Putins goda minne.
Men det återstår att se hur mycket han kommer att gå i Moskvas ledband. Visserligen vill Ivanishvili få till ett töväder i de iskalla relationerna med den store grannen i norr, men han har också sagt att han stödjer medlemskap i såväl NATO som EU. Till saken hör också att i koalitionen Georgisk dröm ingår nationalister som knappast vill närma sig Moskva.
Vilket för oss in på det goda med valresultatet.
Detta är det första demokratiska maktskiftet i Georgiens historia. Fredliga överlämningar av makt är något av ett lackmustest för den liberala demokratin. Och så långt är valet en framgång för demokratin. Maktskiften hör demokratin till och vitaliserar den under förutsättning att både vinnare och förlorare respekterar valens utfall och att kommande val uppfyller samma krav.
Och det är på den punkten som det finns anledning att vara vaksam. Ivanishvili har uttryckt en syn, på fria media och på sina motståndare, som inte hör hemma i en rättstat och demokrati. Och risken för en parallell till Ukraina är uppenbar. Då vore demokratins seger i form av ett fritt val som gav maktskifte förlorad till ett missbruk av den makt demokratin ger vinnaren.
Vi får hoppas att Ivanishvili hävdar Georgiens rätt att välja väg, och att den nya regeringen fortsätter att reformera såväl stat som ekonomi. Men än viktigare är att Europa nu visar att man är öppet för ett Georgien som uppfyller demokratins krav, öppet för fri handel och för viseringar, för energisamarbete och politiskt samarbete med medlemskap i EU i förlängningen.
Oavsett hur den nya regimen nu tänker agera måste vi ge dem som vill stärka demokratin och europeiska värden allt stöd för att de ska kunna vinna framtiden. Om det innebär en konfrontation med Ryssland måste EU ta den.
Precis som alla andra förtjänar georgierna att leva i en demokratisk rättsstat med marknadsekonomi, som garanterar medborgarna såväl frihet liksom mänskliga rättigheter. Och där Europa står öppet för även dem.
Gunnar Hökmark (M)
Vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen.