Ärkebiskopen vill gynna Irak och bojkotta Israel

Samtidigt som ärkebiskopen vill häva FN-blockaden av diktaturen Irak vill han bojkotta demokratin Israel. Det är som om skillnaden mellan demokrati och brutal diktatur inte betyder något för de värden KG Hammar säger sig vilja hävda. Oavsett vad som är förhoppningen bakom detta är faktum att ärkebiskopen ger den irakiska diktaturen stöd samtidigt som han attackerar den enda demokratin i Mellersta Östern. Det säger moderate riksdagsledamoten Gunnar Hökmark i en kommentar till ärkebiskopens krav på bojkott av Israel på DN-debatt.

Den irakiska diktaturen är en vidrig diktatur med noll respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Den leds av en aggressiv regim som öppet och triumferande har nonchalerat de krav som FN har ställt. Motståndare till regimen, eller människor som på något sätt misstänks vara motståndare elimineras under vidriga och grymma former. Irak har bedrivit utveckling av massförstörelsevapen, av allt att döma döljer man fortfarande sådan verksamhet, den irakiska regimen har dessutom använt massförstörelsevapen både i krig och mot sitt lands egna invånare. Det är inte mot denna regim som den svenska kyrkans främste företrädare vänder sig.

Tvärtom vänder sig den Svenska Kyrkan genom sin ärkebiskop mot att världssamfundet skall upprätthålla internationell lag och konventioner genom att om det behövs använda militärt våld. Konsekvensen av det förhållningssättet är inte fred utan att diktaturen som bryter mot internationell lag ges möjlighet till ytterligare militärt våld och till att utveckla massförstörelsevapen. Det hedrar inte Svenska Kyrkan.

I hela arabvärlden finns brutala diktaturer som utövar skoningslöst förtryck. Det leder till samhällen präglade av mänsklig förnedring och lämnar också fältet öppet för de krafter som vill krossa en av FN´s medlemsnationer. Flera av dessa diktaturer har också detta politiska mål på sin egen politiska agenda. Det är likväl inte dessa stater och politiska rörelser KG Hammar vänder sig emot annat än med pliktskyldiga avståndstaganden. Saken blir inte bättre av att denna hållning bygger på en förment respekt för den islamska världen, som om det är ett uttryck för respekt för Islam att människor av muslimsk tro inte ges rätt till grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Uppenbarligen vill den Svenska Kyrkan genom sin främste företrädare inte erkänna det faktum att det grundläggande problemet i Mellersta Östern inte är demokratin Israel utan de politiska krafter som legitimerar dödandet av judar och kampen mot staten Israels existens. Det är att i politisk agitation svika de ideal som ärkebiskopen borde gå i täten för att försvara. Svenska Kyrkan undergräver sin egen trovärdighet när det gäller att värna mänskliga fri- och rättigheter, säger Hökmark.