[BILD1]Före detta folkhälsoministern Morgan Johansson skriver på DN debatt om socialdemokraternas dilemma inför framtiden. Går man till höger, och som han beskriver det vänder arbetarna ryggen, kommer stora delar av socialdemokratins väljare att gå till Sverigedemokraterna: Om socialdemokratin nu skulle vända arbetarna ryggen i sin iver att nå medelklassen, då skulle partiet driva en stor del av löntagarna i armarna på Sverigedemokraterna. Än värre skulle det bli om en sådan högervridning av socialdemokratin skulle kombineras med den omfattande arbetskraftsinvandring, som alliansen nu föreslår. Då skulle vi få se en utbudschock på arbetsmarknaden, som skulle pressa ner reallönerna för löntagarna. Det blir lätt för Sverigedemokraterna att i ett sådant läge ytterligare spela ut svenska löntagare mot invandrarna, och i så fall har vi ett Sverigedemokratiskt parti på över 10 procent 2010.
Ord och inga visor. Inte mycket till hyllning av socialdemokraternas väljare. De behöver enligt Johansson klasskamp för att inte gå över till invandrarfientlighet. Men problemet för Johansson är att den stora arbetslösheten och den unika frånvaropolitiken just varit ett sätt att vända arbetarna, som Johansson i sitt ovanperspektiv skriver om, ryggen. Det är arbetslösheten som gjorde socialdemokraterna till valets historiska förlorare. Inte frånvaron på klasskamp.
Men möjligtvis menar Johansson att lite mer klasskamp skulle kunna kompensera för det misslyckande som den socialdemokratiska politiken inneburit. Det skulle visserligen inte ge fler jobb, till skillnad från den diskussion som Erik Åsbrink med flera har försökt föra men ta vara på de egna väljarnas behov av att tycka illa om någon, antingen invandrare eller den andra klassen, vilken den nu är. Det är ingen vacker bild av väljarna som bildar grunden för Johanssons analys. Men det är för socialdemokraterna mer allvarligt än så. Johansson diskuterar inte hur socialdemokratin ska kunna föra en politik för fler jobb. Det är nog i grunden inte väljarna det är fel på utan socialdemokratin. De saknar en politik som i vår tid kan få människor att blicka framåt utan att stå i konflikt med varandra. Och de saknar politik för att vårt land ska kunna växa. De blickar tillbaka till en tid som var men inte är.