Samtidigt som ansträngningarna för att utveckla europeisk konkurrenskraft är ett övergripande mål för EU och för medlemsstater har jag i dag tvingats yrka på att det nya förslaget till energieffektivisering ska avvisas. Inte för att det inte behövs energieffektivisering och inte för att lagstiftning kan ha en betydande roll i detta, utan för att det är energieffektivisering som behövs, inte planhushållning kring investeringar i energieffektivisering.
Förslaget från kommissionen är så detaljstyrande så att det förutom att det slår mot subsidiaritetsprincipen så innebär det också att det motverkar sina egna syften. Ju mer man detaljstyr desto svårare är det att fatta förnuftiga beslut på lokal, regional och nationell nivå och desto mer styr staten upp enskilda människors agerande inom ett område där bara möjligheten till besparingar är en stark drivkraft.
Under förmiddagen ett möte kring hur vi utvecklar den inre marknaden med programarbetsgruppen i EPP. Det finns som jag ser det två utgångspunkter man kan ha till den inre marknaden och dess utveckling.
Antingen kan man inta den pessimistiska och hävda att det inte finns så mycket mer att göra och att den inre marknaden redan är verklighet. Eller så kan man inta den optimistiska och konstatera att det finns mycket att göra. Det finns en tendens till att kommissionen och dess företrädare intar den förra medan reformkraften ligger i att se hur mycket som kan och bör göras.
Det faktum att Europa är i djup kris talar inte för att vi har fulländat den inre marknaden och de möjligheter den kan ge ekonomisk tillväxt, om jag uttrycker det försiktigt.
Bild: Dagens sammanträde med EPP-arbetsgruppen om inre marknadens utveckling.