[BILD1]Nu är, som det heter, SAS-strejken över. Men frågan är om den är det. SAS utsatta konkurrensläge är inte över och därmed heller inte de problem som det innebär att företaget inte bara har förlorat intäkter, och kommer att göra det de kommande veckorna, utan också at man har tappat förtroende.
Men kanske är en del av problemet den självbild och syn på omvärlden som förmodligen har legat till grund för att en personalgrupp har stängt företagets verksamhet under nästan en vecka. En av Svenska Dagbladets ledarartiklar i dag reflekterar över detta. Men något säger denna strejk också om balansen på arbetsmarknaden. En förhållandevis liten grupp kan skapa en situation som för ett företag i global konkurrens handlar om att leva eller att överleva. Det är en förklaring till varför vi har relativt få strejkdagar på svensk arbetsmarknad. Stora internationella företag har inte råd att tappa 5 dagar i den globala konkurrensen. Andra företag står för en nyckelproduktion som kan få stora delar av näringslivet att stänga om de inte kan leverera. Arbetsmarknaden och det svenska näringslivet ser annorlunda ut än för 100 år sedan. Tron på att vi måste ha just den arbetsrätt och de arbetsmarknadspolitiska lagar som vi har idag, som dessutom under de senaste årtiondena har förändrats och stärkt den ena parten samtidigt som den andra parten blivit alltmer utsatt för den globala konkurrensen, därför att den är den bästa tänkbara behöver revideras. Det behöver inte handla om att antingen ha det som vi har det eller inte ha något alls. Och det faktum att den svenska arbetsmarknaden likväl har bättre regler än den franska och italienska saknar betydelse i en globaliserad värld.