I dag den 27 januari 1945 befriades förintelselägret Auschwitz. Det minns vi i dag under Förintelsens åminnelsedag. Det är en dag att minnas den yttersta formen av förtryck och förnedring som var Förintelsen, men också en dag att söka förståelse för hur medmänniskor kunde begå så grova brott mot mänskligheten och en påminnelse om de små stegen mot antisemitism och tyranni. Det måste råda absolut klarhet över att antisemitism ska bekämpas i varje del av vårt samhälle.
Det är vår plikt som människor att försöka förstå även sådant som är svårt att förstå. Hur enskilda personer då agerade med grymhet efter vansinnets kollektiv och hur omvärlden stod passiva utan att hindra den systematiska förföljningen. Auschwitz som omfattade både koncentrationsläger och förintelseläger var ett centrum för utrotandet av de europeiska judarna. Men Förintelsen började inte med Auschwitz, utan med orden och hatet och en föreställning om att judarna var ett kollektiv som inte tilläts att vara egna individer.
Dessvärre är antisemitismen inte något ur det förgångna utan något högst närvarande i vårt samhälle i dag, på skolor, i media och i samhället i stort. De tankemönster som lade grunden för förföljelserna då har inte försvunnit nu. Å ena sidan den antisemitism som har växt fram ur det nazistiska arvet, men också den vardagsrasism som reproducerar vanföreställningar om judar eller skuldbelägger judar för det våld som riktas mot dem liksom den tyvärr omfattande hatiska antisemitism som har växt fram i Sverige till följd av att de många människor som har flytt hit från Mellanöstern.
Inte sällan relativiseras antisemitismen med försök till flyktingperspektiv eller ursäktas med debatten om Israel och Israels politik, men att vara flykting får aldrig bli en ursäkt för antisemitistiska uttryck och hatbrott i Sverige. Det är vårt uppdrag som medborgare och samhälle att motverka judefientliga uttryck och hindra att de normaliseras. De våldsbrott som har drabbat judar i Sverige har inte uppstått ur ett vakuum, utan förstärks av oförmågan att sätta gränser för det oacceptabla med en antisemitism som tar sig allt öppnare uttryck. Det gäller både antisemitiska uttryck och det gäller brott som riktas mot svenska judar som måste mötas av rättsstatens fulla kraft.
Förintelsens åminnelsedag är ett viktigt erkännande och en påminnelse om vad som kan hända med ett samhälle där antisemitism och rasism tillåts att växa. När människor blir passiva inför kollektivet. Men är det något vi bör ta lärdom av är det att historisk medvetenhet bara är det första steget. Det räcker inte att minnas om det inte följs upp med handling och om vi inte aktivt motarbetar antisemitismen överallt i vårt samhälle. Rättsstaten måste stå stark och obeveklig inte bara i ord utan i en handling som klargör vad som gäller i vårt samhälle, vem du än är och varifrån du än kommer.