Nu på väg till Bryssel för en kort vecka där som sedan följs av en kort vecka i Stockholm. Under måndagen blir fokus på att leda arbetet i den EPP-arbetsgrupp om ekonomisk politik som jag är ordförande för tillsammans med kommissionären Johannes Hahn.
Min ambition är att vi nu ska slutföra arbetet med mitt initiativ om en ny avbråkratiseringsstrategi för EU, för att motverka den byråkrati som alltid uppstår när lagstiftare och byråkrater stiftar nya lagar. När EU har gemensam lagstiftning leder det definitinsmässigt till att 28, eller i själva verket 31, nationella lagstiftningar kan avvecklas.
Men om den gemensamma lagstiftningen blir för komplicerad är det likväl ett problem, liksom om medlemsstaterna i sin tur genomför den gemensamma lagstiftningen på ett mer regeltyngt sätt än vad som krävs. Och så är det oftast. Inte så konstigt i sig, om lagstiftare från 28 länder förenas för att reglera och förhindra fel blir det lätt för mycket, om de dessutom gör det med stöd av byråkrater från 28 länder som vill det bästa blir det lätt för mycket och om sedan de nationella parlamenten och byråkratierna omvandlar den gemensamma lagstiftningen med sina egna tolkningar vore det underligt om det inte blev problem.
Oavsett detta har den inre marknaden blivit en väldig förenkling. Den växande konkurrensen inom flyg, telekom, eller energi visar samma sak. Men för att den inre marknaden ska bli fullständig och mer konkurrenskraftig, för att enskilda människor ska uppleva att den fria rörligheten är en verklighet så krävs det en ständig avbyråkratisering. Det hoppas jag ska bli till en prioritering för EPP i sin helhet när vi om några veckor möts i Dublin på kongress inför valet. Antibyråkratiseringsstrategin kan bli ett verktyg för att påskynda integration och motverka att EU-lagstiftning lägger sig i det som görs bäst av människor själva.
Men under dagen blir det också möten och förberedelser inför Euronest parlamentariska församlings politiska kommitte. Det blir ett möte för att mer fånga upp och skapa ett gemensamt ansvar för att nu driva igenom de samarbetsavtal med Georgien och Moldavien som beslutades om på EU-toppmötet i Vilnius i höstas. Och det kommer självfallet handla om att stärka den samhörighet som nu är så nödvändig för dem som i Ukraina vill att landet ska kunna styra över sin egen framtid med det samarbete med Europa man själva vill ha.
De olympiska spelen i Sotji visar på en annan sida av ryska maktambitioner, nämligen den omfattande korruptionen och maktutövning som baseras på en dold ekonomi bortom de normala välståndsskapande krafterna. Det är för övrigt intressant att på Aftonbladets kultursida följa en instinktiv vilja att stödja denna mer rövarkapitalistiska ekonomi i tron att det ändå är en fortsättning av det gamla sovjetiska samhället. Båda versionerna borde leda till distans, men på kultursidorna i Aftonbladet kan man läsa dem som kritiserar dem som kritiserar Putin. Vilse i värderingarna när ivern att hedra Lenin blir till en öm omtanke om Putins maktmissbruk.