I en nästintill omvänd cyberkrigföring har en svensk myndighet medvetet ignorerat svensk lagstiftning för att skydda hemliga uppgifter och lämnat datadriften till personer och företag i utlandet som saknar säkerhetsklassning. Det är ofattbart att detta pågått i år utan att statsministern informerat sig eller burit ansvar. Nu måste vi ifrågasätta Löfvens roll som Sveriges regeringschef.
Ytterst faller ansvaret på Stefan Löfven. Det duger inte att som statsministern gjorde under måndagens presskonferens slå fast att han i efterhand försäkrat sig om att alla fått den hjälp de efterfrågat. Det finns inget som heter ”förstod inte” eller ”var inte informerad” när det kommer till rikets säkerhet. Om det var så att statsministern först informerades i januari om ett haveri för svensk säkerhet – trots att minst två andra ministrar haft kännedom under 2016 och Säpo varnade redan 2015 – har han inte haft kontroll. En förutsättning för att kunna styra riket.
Vi vet ännu inte, och kommer kanske heller aldrig att veta, vart säkerhetsklassade och hemliga uppgifter har nått. Måndagens presskonferens visar dock på en omfattning och ett djup som motsvarar vad statsministern efter en månads media erkänner är ett haveri med orden: ”Har utsatt Sverige och svenska medborgare för risker”.
Det som har skett är oacceptabelt. I strid med svensk lag har säkerhetsklassade uppgifter lämnats till främmande aktörer i utlandet utan den säkerhetsklassning som krävs för detta. Skyddade personuppgifter av olika slag, uppgifter om fordon, hemliga identiteter och så vitala uppgifter som adresser till för det svenska försvaret viktiga nyckelpersoner har exponerats i strid med svensk lag och för främmande aktörer.
Det här är allvar och verklighet i ett Europa som kännetecknas av allt svårare spänningar och motsättningar och där rysk aggression präglas både av ett krig i Ukraina samt desinformation och cyberkrigföring mot andra europeiska länder, bland annat mot vårt. En regerings ansvar handlar i frågor som denna inte om parti och politik utan om det yttersta ansvaret för rikets säkerhet.
Allt mer tyder på att det var regeringens strävan att hellre mörka det hela och låta hoten mot vår säkerhet förbli dolda för den svenska allmänheten för att därmed undgå att ställas till ansvar. Det är oacceptabelt att inte informera om bristerna innan svenska medier genomför tuff rapportering under en månad. Eller att statsminister Stefan Löfven talar om ny lagstiftning när det som har skett är att man ignorerat lagen. Dessutom har passiviteten sannolikt ökat risken för svensk säkerhet.
Stefan Löfvens långa frånvaro under krisen visar på en frånvaro av ledarskap. Deltagandet av Försvarsmaktens och Säkerhetspolisens ledning på dagens pressträff understryker att haveriet haft och har en betydande inverkan på svensk säkerhet utan att regeringen förrän nu försökt vidta åtgärder. Det ställer frågor om när statsministern fick insyn i djupet, omfattningen och betydelsen i haveriet. Som statsminister har Stefan Löfven ett övergripande ansvar för svensk säkerhet och våra relationer med andra länder. Varje fråga som nu öppnar sig avslöjar bristande ledarskap hos den som har det övergripande ansvaret för hur Sverige styrs.