Måndag morgon i Stockholm inför en vecka som i Bryssel börjar med den helgdag som Sverige avskaffade i samband med att nationaldagen blev helgdag. Det är en vecka som för min del kommer att handla om spektrumpolitiken med allra först ett anförande i morgon på den numera årliga spektrumkonferensen i Bryssel, därefter diverse möten och kontakter kring vad som händer i rådet och i medlemsstaternas diskussioner innan det på fredag är dags för en informell trialog mellan kommission, råd och rapportör. Den äger för min del rum via videolänk från Stockholm vilket möjliggör diverse möten här, bland annat vår lite för lite regelbundna EU-grupp inom moderaterna.
Spektrumfrågan handlar ytterst om hur Europa och EU ska kunna lägga tillrätta förutsättningar som kan ge oss tillbaka ledarskapet över utvecklingen av mobilt internet, bredband och hela utvecklingen av den digitala ekonomins många olika tjänster som i sin tur har en avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen och konkurrenskraft i ett vidare perspektiv.
Det som kommer att dominera de kommande veckorna är tyvärr inte tillväxtens förutsättningar utan stabilitetspolitikens villkor. I morgon tisdag är det utfrågning av den nominerade kandidaten till chef för ECB, italienaren Mario Draghi.
Under de kommande veckorna förhandlas den nya stabilitetspakten klart, förhoppningsvis med den omvända kvalificerade majoritet som leder till en ökad automatik vad gäller sanktioner när medlemsstater bryter mot reglerna. Det är ett centralt krav i parlamentets majoritet samtidigt som den socialistiska gruppen nu rör sig mot att rösta emot stabilitetspaktens förstärkningar när vi förmodligen för en första omröstning i plenum om några veckor. Socialistgruppen, och de svenska socialdemokraterna, vill att man ska tillåta större underskott med hänvisning till att man investerar.
Det hjälper inte de länder som inte kan låna och är ett hot mot den europeiska ekonomins trovärdighet. Varje medlemsstat måste kunna prioritera så att man behåller de nödvändiga och viktiga investeringarna men likväl får en balans som gör att man kan finansiera sina utgifter utan andras bidrag.
Men i takt med att protesterna mot besparingar ökar ibland annat Grekland växer allas våra bekymmer. Riskerna för en grekisk statskonkurs drabbar alla, inte minst andra länder i skuldkris.
De kommande veckorna kommer med all säkerhet präglas av protester och demonstrationer mot besparingar och minskade utgifter i de länder som inte längre kan låna sig till konsumtion utan vidare samtidigt som den politiska debatten kommer att handla om det stöd som dessa länder behöver och de ramverk vi alla behöver. Det är en tid som lätt kan leda till ökade klyftor, inte bara ekonomiska utan också politiska. De som nu motarbetar kraven på stabilitet riskerar mycket när det gäller Europas sammanhållning.