Anförande på Norrmalmstorg lördagen den första maj med anledning av utvidgningen av EU

Anförande av riksdagsman Gunnar Hökmark lördagen den första maj 2004på Norrmalmstorg med anledning av utvidgningen av Europeiska unionen

För tidigast publicering 11 30

Det talade ordet gäller

Det är en fantastisk dag denna första maj. Det är det slutliga nederlaget för den socialism som under årtionden delade Europa och som förtryckte halva Europas folk.

Det är en triumf för den frihetens och öppenhetens idéer som till slut fick diktaturerna att rämna.

Det är en seger för demokratins idéer som bröt igenom muren och järnridån med en kraft som visade sig överlägsna centralkommittéer, gränsvakter, OMO-soldater och stridsvagnar. Det är en dag att fira.

De som i dag marscherar under de fanor som under årtionden symboliserade förtrycket förstår inte vad den socialistiska diktaturen och dess symboler betydde för människorna. Hur de förnedrades och hur den förtrycktes. Hur den urholkade civilisation, moral och människovärde.

Det gjorde de inte då heller. De förnekade ockupationen av de baltiska staterna, försvarade Sovjetunionen mot vad de kallade demonisering och hånade kraven på fria val i Öst som ett återfall i det kalla krigets korstågsfararmentalitet. En del av dem gratulerade till och med förtryckarna till sina framgångar, försvarade diktaturerna och ursäktade förtrycket.

En sak måste därför sägas. Det var inte de som drev fram förtryckets fall. Det var inte de som stod upp för demokratin när människor förtrycktes och det var inte de som kämpade för alla folks frihet. När de demonstrerade för socialism kämpade vi för frihet. Denna första maj är inte en triumf för deras kamp. Det som Europas folk firar i dag är socialismens nederlag och frihetens och öppenhetens seger. De röda fanorna passar sämre i dag än kanske någon annan tidigare gång. De symboliserar en skamfull historia som vi i dag säger adjö till.

Detta har sin vikt att sägas i dag av det enkla skälet att vi också säger adjö till det gamla Europa. Det var ett Europa som vi kallade väst och som ytterst vann sin trygghet under det kalla kriget genom amerikanska förband på europeisk mark. Det var ett Europa som var sammanfogat till en gemensam politisk identitet. En del av världen som vuxit ihop under århundradens och decenniers oavbrutna öppenhet och närhet till det moderna Västeuropa. Nu är EU mer än Västeuropa.

Nu är Europa större än så. Det innebär starkare grund för fred och säkerhet än någonsin tidigare. Det innebär större möjligheter än vad någon tidigare generation någonsin tidigare har haft till frihet, fred och välstånd.

Men det är också ett större Europa och med det fler skillnader. De som vill odla motsättningar och misstänksamhet mot andra människor har större förutsättningar. Skillnaderna mellan samhällen är större än vi känner igen från det gamla Europa. Ett halvt sekel av förtryck har satt sina spår i de samhällen som i dag träder in i Europeiska unionen.

Det kommer att kräva öppenhet och respekt. Öppenhet över gränserna och respekt för att samhällen är annorlunda. Vi har redan i Sverige och i Europa sett hur politiska krafter söker måla upp motsättningar, söker misskreditera de nya ländernas ekonomiska politik och vill ersätta de gamla gränserna med nya hinder och regleringar. Det kommer att försvåra tillväxten i de nya länderna, det kommer att motverka integrationen och det kommer att väcka krav på hinder i andra riktningen mot människor och företag från vårt land. Det är raka motsatsen till en politik för att ena Europa, det är en politik för att dela upp Europa i en rikare och en fattigare del.

Det finns nu på steget in i det nya Europa fyra grundläggande förhållningssätt som krävs för att vi utvidgningen skall leda till ett vi också kan lämna klyftorna bakom och göra skillnader till något att överbrygga istället för att motivera nya skiljelinjer.

Det första handlar om att vi inte får hemfalla åt det kortsiktiga och det opportunistiska när vi ser på de förändringar som kommer att inträffa under de kommande 15 åren precis som så mycket hände de gångna. Det fanns sannerligen dem som ville använda sig av det kortsiktiga för att stå i vägen för friheten och öppenheten.

Det andra handlar om att vi skall vara benhårda om vars och ens likhet inför lagen men aldrig kräva likformighet i våra olika samhällen. Det är ur dagens skillnader som ny handel och nya tankar kommer att sätta sin prägel i det nya Europa.

Det tredje handlar om att vi aldrig får se slutenhet som en metod att uppnå trygghet i vårt eget samhälle. Det är istället vår egen förmåga till föränderlighet som kommer att vara avgörande för att vi skall kunna stå i mitten av det kraftfält som geografin på nytt har satt Stockholm och Sverige i.

Det fjärde handlar om att vi måste stärka de gemensamma institutioner som bär upp gemenskapens politiska kraft och förmåga att leva upp till de gemensamma mål som Europeiska unionen syftar till att förverkliga.

Denna dag är vare sig socialismens eller de röda fanornas dag. De röda fanor som i dag vajar i vinden tillsammans med krav på nya hinder och begränsningar minner oss om att inget är självklart i hur Europa skall utvecklas.

Det var aldrig någonsin självklart att vi skulle komma hit där Europa står i dag. Desto mer vi förstår hur fantastisk de senaste 15 årens politiska utveckling är, desto mer förstår vi att denna dag är en triumf för den frihet och öppenhet som ställdes mot dem som hellre ville bevara det gamla.

Desto mer vi förstår att det är denna frihet och öppenhet över det gemensamma Europas gränser som kommer att ge ett nytt Europa, som inte hemfaller åt nya motsättningar och en ny tids konflikter utan istället förverkligar drömmen om ett Europa som står starkt i sin frihet och öppenhet för varje medborgare.