Hoppa till innehåll

Anförande i riksdagens finansdebatt den 14 juni

Anförande av riksdagsman Gunnar Hökmark i riksdagens finanspolitiska debatt torsdagen den 14 juni 2001

Herr talman! Med en borgerlig regering kommer vi bl.a. att kunna börja avveckla fastighetsskatten. Då kommer vi direkt att kunna påbörja sänkningen av den skatt som drabbar mängder av hushåll och mängder av familjer på ett orättfärdigt och orättvist sätt utan någon hänsyn till försörjningsbördan, utan någon hänsyn till vilka inkomster man har – bara beroende på var man råkar bo.

Fastighetsskatten är en skatt som slår rakt mot enskilda människors trygghet. Det kan gälla fiskaren som bor på en gård och fastighet som har tillhört hans familj i generationer och som inte längre har möjlighet att bo kvar.

Det kan gälla barnfamiljen som med de bästa förhoppningar har sparat och slitit för att kunna bo på ett bra sätt och som plötsligt drabbas av en höjning av skatten som kan motsvara 1 000 eller 2 000 kr i månaden. Detta är bara beroende på var man bor, utan att man för den skull har större möjlighet att betala och utan att man kan klara av den kostnad som skatten innebär.
Man kan fråga sig – och jag skulle vilja rikta den frågan till finansministern – varför en lärare, en sjuksköterska, en polis eller en brandman betala så enormt mycket högre skatt bara för att han eller hon råkar bo i något av våra storstadsområden? Vilken är själva grundläggande rättfärdighetstanken? Jag hade velat fråga finansministern om han hade varit här, men hans medarbetare kan säkert vidarebefordra frågan:

Vari ligger rättfärdigheten? Vad tänkte ni på när ni formulerade en skatt som slår så uppenbart orättvist och svårt mot enskilda människor?

Den innebär för många människor att de inte kommer att kunna bo kvar i det hus och det hem som man har. Den innebär också att vanliga människor inte kommer att kunna bo i vissa delar av våra storstadsområden. Fastighetsskatten innebär inte bara en politik för social otrygghet, utan det är också en politik för en växande segregation.

Man kan fråga sig: Varför ska denna skatt slå så hårt? Det har finansministern svarat på i ett brev som jag tycker bör komma kammaren till del. Han har svarat en bekymrad väljare så här – och jag citerar:
”Du kan göra tankeexperimentet att du, i stället för att bo i din egen fastighet, väljer att hyra ut huset. Du kan då i normalfallet ta ut en månadshyra som överstiger de löpande drift- och underhållskostnaderna.

Detta ’mervärde’ slipper du betala om du själv bor i huset. Du har således en inkomst av din fastighet. Inte i pengar men i form av värdet på det egna boendet.”
Herr talman! Detta är ett synsätt som innebär oerhört långtgående möjligheter för var och en som vill beskatta vanliga människor. På samma sätt skulle man nämligen kunna få inkomster av att hyra ut sin bil, sin kavaj, sina böcker eller vad som än kan tänkas sägas.

Jag skulle vilja fråga finansministern vari det rimliga och rättfärdiga ligger i att beskatta människor för en inkomst – för det är det han säger – men en inkomst som de inte har. Dessutom får detta de uppenbara konsekvenser som det får.

Om ni inte ändrar er hållning i fastighetsskattefrågan så kommer denna fråga att förfölja er under hela valrörelsen, och den kommer att vara en av de frågor som medverkar till att vi får en ny regering – inte för att det är en populistisk fråga utan för att det är en rättfärdighetsfråga. Den är också ett uttryck för en annan syn på politiken, där vi från borgerligt håll vill slå vakt om den välfärd som bärs upp av enskilda människor och där enskilda människors trygghet går före de stora systemens krav.

Herr talman! Fastighetsskatten är nämligen ett led i en högskattepolitik som i en öppen värld kommer att leda till att mer och mer av skatterna kommer att belasta låg- och medelinkomsttagarna. Vi ser redan denna utveckling ske i det svenska samhället. Vi har sett det genom att bensinskatter och energiskatter stiger snabbare än andra skatter. Vi har sett det i form av fastighetsskatten och dess utveckling under 1990-talet.

Vi ser det i form av att det är kommunalskatterna som kommer att spela en allt större roll i skatteuttaget. Vi ser det också i sådana praktiska exempel som att låg- och medelinkomsttagare och pensionärer får bära en tyngre skattebörda medan man sakta börjar göra undantag för olika grupper som miljardärer och utländska höginkomsttagare.

Herr talman! Detta är en högskattepolitik som leder till en lång rad olika sociala orättfärdigheter. Jag vet nämligen att finansministern här i dag inte kommer att kunna förklara varför pensionärer, som har sparat i hela sitt liv, nu ska betala högre skatt och förmögenhetsskatt medan miljardärer ska slippa. Han kommer inte att kunna förklara varför låg- och medelinkomsttagare ska betala världens högsta skatter i Sverige medan man sänker skatten för utländska höginkomsttagare.

Detta är en högskattepolitik som kommer att leda till svagare och svagare skattebaser och som kommer att leda till att företag, investeringar och sparande flyttar ut ur landet vilket i sin tur kommer att tvinga fram ännu tyngre skattebelastning på de skattebaser som finns kvar i landet. Samtidigt kommer man för låg- och medelinkomsttagare att tvinga fram nya besparingar genom de rörliga skattebaserna.

I stället för att få lägre skatt kommer de att få lite högre skatt och lägre bidrag. Det är en kniptång som är resultatet av högskattepolitiken. Vi ser dess resultat redan nu i form av fastighetsskattepolitiken.

Herr talman! Vad vi talar om och vad vi ser framför oss är i själva verket ett vänsterblock som är så upptaget av sina inre motsättningar att det inte förmår att driva en offensiv politik. I stället ser vi en defensiv anpassningspolitik där ingen förändring kommer utan att omvärlden har tvingat fram den. Varje förändring blir den minsta möjliga. Det är detta som i grunden leder till att Sverige har en eftersläpning.
Det som vi ser i dagens betänkande är alternativet.

Det är en offensiv reformpolitik som bygger på en respekt för enskilda människors frihet och välfärd men som också bygger på en insikt att det är genom företagande och arbete som vi kan bygga och utveckla detta land. Vi, de fyra borgerliga partierna, sätter gemensamt målet att nu genomföra en reformpolitik som ska göra att Sverige kan ha en långsiktigt uthållig tillväxt på 3 %.

Vi visar de förändringar som krävs för att detta ska kunna bli av. Det visar vi genom att öppna för avreglering inom sjukvården så att vi kan få privata alternativ, en valfrihet och en dynamisk utveckling som inte bara gör att sjukvården blir bättre för den enskilde utan som också leder till att sjukvården kan bli en dynamisk del av den tillväxt som Sverige behöver.

Vi visar på motsvarande sätt hur man kan bejaka de nya alternativen inom skolan och på det viset få en förnyelse av en av de viktigaste sektorerna i vårt samhälle, nämligen kunskapssamhället.

Vi visar hur vi kan öppna gränserna mellan offentligt och privat och därmed öppna arbetsmarknaden för både kvinnor och män och skapa nya tankar och nya initiativ. Vi visar hur arbetsmarknaden kan avregleras och öppnas så att fler kan få arbete och förmedlingen av arbete kan fungera bättre.
Vi har en politik som innebär att barnfamiljer kan välja barnomsorg och som innebär att man i alla de familjer där man sliter hårt ska kunna ha lättare att förena arbete med familj både genom barnomsorgen och genom att man lättare ska kunna få hushållstjänster.

Vi visar att man kan se till att förändra den utveckling som i dag innebär att företagens huvudkontor flyttar utomlands. Vi kan förändra den genom att förändra företagarklimatet och förutsättningarna för forskning och utveckling i vårt land. Vi visar att man kan bekämpa sjukfrånvaron.

Där vi i dag kan konstatera att regeringen har gett upp och inte längre har pengar för rehabilitering anvisar vi gemensamt resurser och pengar för att sjuka människor ska kunna blir friska och för att försäkringskassor ska kunna se till att var och en så snabbt som möjligt kan komma tillbaka till arbete.

Herr talman! Det är en offensiv reformpolitik, men som alltid – och det är så kännetecknande – står socialdemokratin mot