Gunnar Hökmark: Fru talman! Genom att stödja Lamassoures betänkande kan Europeiska unionen ta ett historiskt steg. Med detta betänkande kan vi lämna en tid då antalet platser i Europaparlamentet fördelats utifrån en kategorisering av olika länder i olika grupper, utifrån olika regeringschefers förhandlingsförmåga och ett agerande där man utgått från att EU:s medlemsländer har motstridiga intressen. Om parlamentet väljer att stödja Lamassoures betänkande så kommer vi att lämna detta system och i stället övergå till ett som bygger på en proportionalitetsprincip där ländernas storlek påverkar representationen i parlamentet.
Det system som vi hittills har haft har varit mycket svårt att förklara, men det system som vi kan få med Lamassoure-betänkandet går att förklara. Det bygger på en maximi- och miniminivå och på att man tar hänsyn till antalet människor i de olika länderna. Det är en princip som är hållbar också inför framtiden. Det innebär att det inte är det ena eller det andra landets intressen som gynnas utan att det är antalet medborgare som räknas. Det är ett steg framåt i den demokratiska processen i Europeiska unionen.
Jag vill att det ska stå fullkomligt klart vilka alternativ vi står inför. Det handlar om att ge stöd till Lamassoure-betänkandets förslag eller att gå tillbaka till Niceavtalet med dess godtycklighet och förhandlingar präglade av nationella motstridiga intressen. När jag hör de senaste talarna från bänkarna här uppe och deras agitation så hör jag också de nationella intressen som handlar om konflikter.
Lamassoure-betänkandet förtjänar stöd därför att det bygger på en princip.