Hoppa till innehåll

Ändringar i lagen om ofentlig upphandling m.m.

1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen avslår propositionens förslag till ändringar i lagen om offentlig upphandling i enlighet med vad som anförs i propositionen.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att låta organisationen av Nämnden för offentlig upphandling vara oförändrad i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att NOU erhåller möjlighet till talerätt i s.k. Överprövningsmål i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att det införs ett krav på konkurrensupphandling av all offentlig verksamhet exklusive myndighetsutövning i enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att det införs en utmaningsrätt för företag i enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att det tydliggörs att s.k. Kundvalssystem inte omfattas av kravet på offentlig upphandling i enlighet med vad som anförs i motionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för ökad konkurrens inom vissa samhällssektorer.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag om förbud mot offentlig näringsverksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag med regler om konkurrensneutralitet i enlighet med vad som anförs i motionen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slå ihop Nämnden för offentlig upphandling och Konkurrensverket till en gemensam myndighet, Konkurrens- och upphandlingsverket.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att en marknadsskadeavgift införs som en sanktionsmöjlighet i enlighet med vad som anförs i motionen.
12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att det införs talerätt för branschorganisationer i enlighet med vad som anförs i motionen.
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att skadeståndsmöjligheterna förbättras i enlighet med vad som anförs i motionen.
14. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av LOU så att preskriptionstiden förlängs till två år i enlighet med vad som anförs i motionen.
2 Mångfald och konkurrens ger valfrihet och välstånd
Propositionen visar med all önskvärd tydlighet att regeringen inte tar frågan om en effektiv offentlig upphandling på allvar. De förslag som regeringen presenterar leder huvudsakligen inte till att den offentliga upphandlingen kan förbättras och viktiga förslag lyser med sin frånvaro. Propositionen har allvarliga brister vad avser konsekvensanalys för de företag som deltar i en upphandling.
Regeringens bristande hantering av frågan om offentlig upphandling kostar skattebetalarna över 20 miljarder kronor varje år. Pengar som slösas bort till ingen nytta på grund av regeringens misslyckande. Med de förslag vi presenterar skulle sannolikt den dubbla summan, 40 miljarder kronor, kunna sparas årligen.
Den totala offentliga upphandlingsvolymen uppgår till över 400 miljarder kronor per år. Det motsvarar närmare en fjärdedel av Sveriges BNP. Av dessa upphandlingar utgör halva volymen tjänster, en fjärdedel bygg- och anläggningsarbeten och en femtedel varor. Merparten av alla upphandlingar som görs av regering, riksdag, statliga myndigheter, kommuner och landsting och offentligt ägda företag regleras sedan 1994 i lagen om offentlig upphandling (LOU).
Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har i en utredning visat att skärpta regler för offentlig upphandling och förbättrade sanktionsmöjligheter mot de som bryter mot lagen kan spara över 20 miljarder skattekronor per år. Dessutom bidrar en väl fungerande offentlig upphandling till att skapa ett bättre näringslivsklimat. Därför är det allvarligt att regeringen under flera år avstått från att vidta åtgärder för att förbättra den offentliga upphandlingen. Ännu allvarligare är att flertalet av de förslag regeringen nu presenterar kommer att leda till ökade offentliga utgifter, på samma sätt som att den fortsatta avsaknaden av andra förslag leder till onödigt höga offentliga utgifter.
Vidare är det mycket negativt att regeringskansliet vid upprepade tillfällen självt har brutit mot lagen om offentlig upphandling och därmed skickat ut felaktiga signaler till de som har att följa LOU.
Svenska Kommunförbundet har varnat för kommunernas ekonomiska utveckling. Utgifterna ökar snabbare än inkomsterna och från och med nästa år väntas kommunsektorn gå med kraftiga och ökande underskott. Därför är det viktigt att kommunerna kan använda skattemedlen på ett effektivt sätt genom till exempel en väl fungerande konkurrensupphandling, där både kommunala verksamheter och privata entreprenörer kan delta på lika villkor.
Framväxten av fler företag och entreprenörer inom välfärdssektorn är viktig eftersom det leder till både fler arbetstillfällen och att de som arbetar inom till exempel vård, skola och omsorg ges en större möjlighet att välja arbetsgivare. Erfarenheterna visar att där det är möjligt för yrkesverksamma, inte minst för kvinnor, att välja arbetsgivare inom välfärdssektorn så förbättras både lönevillkor och anställningsförhållanden. Detta är således ytterligare viktiga argument för att skapa en väl fungerande offentlig upphandling
3 Propositionens innehåll
3.1 Bristande konsekvensanalys
Flertalet av förslagen i propositionen kan få omfattande inverkan på små företags möjligheter att konkurrera om offentliga uppdrag. Det gäller förslag som hänvisning till miljömärken, särskilda villkor för kontrakts utförande genom antidiskrimineringshänsyn och sociala hänsyn samt höjd värdegräns vid direktupphandling. Trots att regeringen själv anför att de lagda förslagen leder till ökade krav att uppfylla för leverantörerna, görs inte något som helst försök att kostnadsberäkna effekterna. Inte heller beskrivs konkurrenssituationen trots att det är belagt att små företag relativt sett drabbas mycket hårdare av nya administrativa krav, än större företag.
Enligt kommittéförordningen är kommittéer skyldiga att genomföra konsekvensanalyser som på ett grundläggande sätt tar upp de konsekvenser lagda förslag får för bl.a. små företag.
Om en kommitté inte följer kommittéförordningen i denna fråga så skall departementet själv enligt skrivelse (1999-03-30) till samtliga departement och statsrådsberedningen genomföra en konsekvensanalys. Därför är det uppseendeväckande att propositionen helt är i avsaknad av konsekvensanalys.
Regeringens underlåtenhet att i detta fall följa de egna instruktionerna är illavarslande, inte bara för vad som kan förväntas av departementet i fortsättningen, utan också för den signal som regeringen sänder till myndigheterna vad gäller de lagstadgade skyldigheterna att göra konsekvensanalyser av förslag som rör företagen. Lagstiftningen om krav på konsekvensanalys enligt SFS 1998:1820 och SFS 1998:1474 är tillkommen för att nya och ändrade regler skall hålla en hög kvalitet och inte leda till onödiga konsekvenser för de som skall följa reglerna.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen inte kan ta ställning till flertalet av förslagen i propositionen. Dessa bör i,stället avslås i avvaktan på ett eventuellt nytt förslag som åtföljs av en konsekvensanalys som tydligt redovisas vilka konsekvenser och kostnader förslagen kan väntas medföra för små och medelstora företag.
3.2 Tillsynsmöjligheterna måste förbättras
I propositionen föreslås att den nuvarande organisationen för NOU skall kvarstå. För NOU har det varit viktigt att få klarhet i myndighetens framtid. Allt för länge har det rått ovisshet om myndighetens framtida organisation. Bättre hade det dock varit om regeringen valt att ta fasta på förslaget från Upphandlingskommittén om att slå ihop NOU och Konkurrensverket till en ny myndighet: Konkurrens- och upphandlingsverket.
Riksdagens revisorer har granskat verksamheten och i rapporten om offentlig upphandling betonar riksdagens revisorer til