SvD Ledare/Resebrev publicerad den 21 november 2022
London är alltid London. Kan inte låta bli att reagera över bilar som kör på fel sida. Och saknar britterna i EU. Jag är där för att delta i den årliga Magnitsky Award Ceremony.
I vimlet innan prisceremonin träffar jag Yuliia Paievska, som från 2014 ledde en frivilligkår med ambulans och fältsjukvårdare i Ukraina och var på plats i Mariupol, efter den ryska invasionen i februari. I mars tillfångatogs hon och utsattes, liksom medfångarna, för lång och utstuderad tortyr. Hennes bildbevis på ryska krigsbrott smugglades ut precis innan hon fängslades och är en viktig grund för kommande rättegångar. Hon höll i fängelset om döende barn och vuxna. På hennes namnskylt står det ”Courage under Fire”.
Samtidigt möter jag George Tsereteli, en företrädare för den georgiska oppositionen. Han har sett ledande kolleger kastas i fängelse under det styre som den rysketablerade oligarken Ivanishvili etablerat i Georgien. Vid ett besök i Georgien, för snart tio år sedan, lyckades jag besöka en av hans vänner i fängelset och kampanjade senare för hans frigivande.
Till vårt samtal ansluter Petras Austrevicius, liberal medlem i Europaparlamentet och nära allierad när vi tillsammans drev frågan om en Magnitskijlagstiftning. Den skulle göra det möjligt att frysa tillgångar som, i skydd av korrupta regimer, rövats i strid mot all rätt.
Ceremonin hålls årligen i Central Hall, Westminster, från början den engelska metodiströrelsens centrum. Målningarna på väggarna påminner om en högre rättvisa. Ceremonin är till för att hedra advokaten Sergej Magnitskij som mördades i ett ryskt fängelse för att han hade avslöjat hur företrädare för rysk polis, skattemyndigheter och andra offentliga befattningshavare plundrade privata företag och tvättade pengarna utomlands.
Det är den tidigare riskkapitalisten Bill Browder som har startat en global kampanj för att introducera Magnitskij-lagar världen över, det vill säga att genom lagstiftning göra det möjligt att frysa eller konfiskera pengar som har stulits eller tagits i strid med internationell rätt. Browder har sedan Magnitskij mördades 2009 ägnat sitt liv åt att söka rättvisa, ständigt jagad av Putins lakejer.
Bredvid mig på middagen sitter den brittiska och iranska journalisten Nazanin Ratcliffe, som i sex år satt fängslad i Iran på grund av det som kallades propagandaaktiviteter mot regimen. Skälet till att hon fängslades var i själva verket en affärsdispyt mellan ayatollorna och Storbritannien. Hon fick i sin frånvaro förra året utmärkelsen Courage under Fire för sitt mod och för att hon aldrig gav efter. Då var det hennes sjuåriga dotter som tog emot priset å hennes vägnar.
Nu är hon fri, på plats och presenterar årets pris till Thinzar Shunlei Yi, en människorättsaktivist i Myanmar. Vid mitt bord sitter också Catherine Belton, som skrev boken om Putins män och deras korruption. Hon fick förra året pris för modig och undersökande journalistik. Nu presenterar hon årets pristagare, den enastående modiga etiopiska journalisten Lucy Kassa. Pris efter pris delas ut för olika typer av mod för frihetens skull.
När jag ser mig omkring slår det mig att detta är den samling av människor som FN borde bygga på. Men som FN av uppenbara skäl aldrig kan vara eftersom FN är regeringars forum, inte en frihetsrörelse. Här har Bill Browder, vid sidan om arbetet för en global Magnitskij-lagstiftning, på privat initiativ skapat en årlig sammankomst som belönar de modiga och samlar dem som sätter friheten främst.
Det är deprimerande att påminnas om all den ondska som drabbar människor men desto mer inspirerande att se hur många som orkar, vågar och kan stå upp för friheten även när deras egna liv hotas. Bill Browder bör hedras med Nobels fredspris. Och vi andra kan åtminstone fortsätta att ses på de platser i Sverige där det återkommande manifesteras, i tålmodig och vredgad protest mot Rysslands krigföring och övergrepp i Ukraina. Som på Norrmalmstorg i Stockholm, måndagar klockan tolv.
Gunnar Hökmark