SvD Ledare, publicerad den 26 februari 2022.
Under det kalla kriget var Sverige inte mer säkert än Nato-länderna. Ingen drabbades av kriget.
I själva verket var vår säkerhet en funktion av deras säkerhetspolitik eftersom Europa skyddades av Nato-alliansen som upprätthöll europeisk säkerhet. Den skapades inte av svensk neutralitetspolitik.
Det var heller inte neutralitetspolitik som värnade Sverige under andra världskriget utan istället eftergiftspolitik.
Sverige transiterade tyska soldater, i brott mot neutraliteten, exporterade stål för vapen till Tyskland till skada för de allierade, och tystade kritik mot Hitler. Neutralitetspolitiken skyddade vare sig Norge, Danmark eller Finland, eller för den delen de baltiska staterna. Det var svenska soldater, vår geografi och våra eftergifter som skyddade oss.
Eftergiftspolitik är inte ett försvar mot Putinregimen, vars krav nu handlar om eftergifter som direkt underminerar vår suveränitet och säkerhet.
Putins krav på svensk säkerhetspolitik står i strid med vår suveränitet som nation. Hans krav på en intressesfär där Sverige liksom Finland samt Norge och Danmark inkluderas kan därför inte mötas med eftergifter. Kraven är i sig är fientliga handlingar mot vårt land och mot våra grannländer och måste bemötas som sådana.
Det handlar om vår övergripande suveränitet, men mer konkret om vår samlade försvars- och säkerhetspolitik. Den förutsätter Nato.
Nato har gett och ger stabilitet till hela vårt närområde. Vore inte de baltiska länderna medlemmar i Nato så skulle de vara uppslukade av samma aggression som Putin nu riktat mot Ukraina och Belarus, med de konsekvenser det skulle innebära för oss. Om Norge och Danmark stod utanför Nato vore vi ett väldigt utsatt land. Hela vår säkerhetspolitik bygger på Natos förmåga i hela vårt grannskap.
Vår försvarspolitik förutsätter stöd från Nato.
Det är därför det svenska försvaret övar och samverkar med andra länders trupp. Blir vi angripna bygger vårt försvar på att vi får militärt stöd från andra länder. Ju mer trovärdigt det stödet är desto mer trovärdigt är det svenska försvaret. Det gäller nu inte bara försvaret av vårt territorium utan också försvaret av Östersjön som ett fritt och öppet hav där vår och våra allierades närvaro är avgörande för att upprätthålla öppenheten och inte låta Ryssland fylla ut ett vakuum för att dominera.
Det finns inte ett exempel från 1900-talet eller 2000-talet på att neutralitet eller alliansfrihet har varit ett skydd mot en angripare, men det finns många exempel, i vår absoluta närhet, på att Nato ger ett skydd. Den vetskapen är också en hörnsten i svensk säkerhets- och försvarspolitik. Våra grannländers säkerhet och Östersjöregionens stabilitet bygger så uppenbart på Nato, något som är uppenbart bland dessa länders medborgare och i varje genomförd svensk säkerhetspolitisk analys.
Nu riktar sig Putins krav inte mot någon allians som sådan, utan mot enskilda länder som han kräver ska ingå i den ryska intressesfären. Från de kraven på oss kan man inte exkludera sig genom utanförskapet till Nato. Tvärtom är det ju Finland och Sverige som är mest exponerade mot ryska hot och krav. Vår allianslöshet gör oss utsatta, inte skyddade.
Kriget i Ukraina är ett krig som riktar sig mot Europa och som handlar om kravet på en intressesfär. I den situationen är vi som allianslösa inte bara mer utsatta för ryska krav, som vi redan har sett, utan vi bidrar också till en osäkerhet som påverkar vår samlade gemensamma säkerhet i vår del av världen. Kan Ryssland genom väpnat våld mot delar av Sverige blockera möjligheterna att undsätta Nato-länderna på andra sidan Östersjön underminerar vi deras försvar men också vår egen säkerhet.
Det är i detta perspektiv som det blir en osäkerhet för vår del av världen att vi står utanför alliansen och en osäkerhet för Sverige att vi är allianslösa, eftersom vi förutsätter ett stöd som vi inte kan räkna med utan ömsesidiga säkerhetsgarantier. Så låt oss sluta upprepa det kalla krigets paroller. De härstammar, oavsett vad vi anser om dem, från en annan värld. I den värld vi nu lever i behöver vi tydliga säkerhetsgarantier för att inte kunna tvingas till de eftergifter som leder till förlorad suveränitet och fred. Sverige bör i denna värld där kriget tagit ett steg närmare oss bli medlem i Nato.