Mats Engström är en ledarskribent på Aftonbladets ledarsida som har det svårt att få sina uppfattningar om andras politik att gå ihop med verkligheten. Därför försöker han bända på verkligheten så den ska passa hans uppfattning om den. Det är en variant på det gamla uttrycket att när kartan och verkligheten inte stämmer så gäller verkligheten, bara det att Engström gör tvärtom. För honom gäller kartan hur verkligheten än ser ut. Nu senast frågar han
Fredrik Reinfeldt om han vet vad som pågår i Bryssel eftersom Engström menar att jag i Bryssel träffar människor som har andra uppfattningar än Engström. Jag tror nog Fredrik Reinfeldt är medveten om det och sover rätt lugnt trots det. Det är nog svårare för åsiktspolisen Engström.
Under ett antal tillfällen det senaste året har han attackerat åsikter som jag inte har om koldioxidfrågan och att jag går amerikanska bolags ärenden, eller allt vad han kan hitta på. På motsvarande sätt var jag mot REACH menade Engström, eftersom jag gick kemikalieindustrins ärenden, också. Allt detta utan att han kritiserade någon uppfattning som jag har eller har uttryckt. Mest bara för att det ska vara så, när han sitter på ledarredaktionen och tittar ut i sin värld.
Nu är verkligheten att jag i koldioxidfrågan har uttryckt en helt annan uppfattning än den som Engström tycker att jag ska ha. Jag anser, vilket jag bland annat uttryck i debatt i Europaparlamentet,
att Europa och EU måste genomföra en politik som gör det möjligt att uppnå Kyoto-målen, istället för att låtsas som att bara existensen av målen räcker. Jag tror dessutom att vi med relativt enkla politiska beslut kan skapa förutsättningar för det. Det är svårt att detta är ett uttryck för att vara emot Kyoto-målen. Men på något sätt menar Engström det.
Och när det gäller REACH intog jag samma position som socialdemokraterna till slut gjorde, de röstade nämligen på det betänkande som Engström dagarna innan hade attackerat som överlöperi. Därefter, efter att de svenska socialdemokraterna hade kovänt, har Engström inte återkommit till överlöperiaspekten.
Det är sant som Engström skriver i sin krönika att jag röstade emot substitutionsprincipen av det enkla skälet att jag anser att lagstiftningen ska vara stramare och tydligare än att vara beroende av om det finns något substituerande ämne eller ej. Farliga ämnen ska antingen vara förbjudna eller ha den begränsade användning som deras farlighet innebär. Annars urholkas lagstiftningen och blir dessutom svårförutsebar. Det kan man ha olika uppfattningar om, Engström vill hellre ha en mjukare lagstiftning, men det är svårt att hävda att det därmed är jag som är miljöboven och inte Engström. Och i vilket fall som helst var de skilda uppfattningar som fanns om detta inte större än att jag liksom socialdemokraterna röstade för helheten. Så djup är den klyfta, som Engström vill förmedla till sina läsare när det gäller min och socialdemokraternas syn på REACH
Nu senast är han irriterad på att jag har rekommenderat mina läsare att läsa honom eftersom han är en mot socialdemokratiska partiet och Göran Persson sällsynt devot ledarskribent. Det menar han är att råskälla. Det är fel, jag tycker bara att han är lustig. Läs bara detta citat ur den krönika
där han raderna ovan uttryckt beundran för att Göran Persson kallade de borgerliga ledamöterna i EU-nämnden för Alfa-hannar: Göran Persson är som bäst i svåra lägen. När Mats Odell försöker ta upp Laila Freivalds avgång avleder statsministern snabbt frågan med ett skämt.
Alltså Sveriges statsminister redovisar förhandlingsupplägg inför EU-nämnden, kallar oppositionen för Alfa-hannar, Engström uttrycker beundran hur hårt detta tar på dem som han i sin ledares fotspår också kallar Alfa-hannarna och lovordar därefter hur Persson skämtar bort en fråga från en av nämndens ledamöter. Läs gärna hans krönika och fundera på hur devot den är. Han verkar i vilket fall som helst vara irriterad för att jag rekommenderar den just på grund av detta. Den är nämligen ett intressant exempel på hur den socialdemokratiska kampanjstrategin från Sveavägen löper samman med Aftonbladets ledarredaktion.
Eftersom han kanske ändå även inför sig själv får det här med Kyoto och hans syn på mina uppfattningar att gå ihop med verkligheten glider han bort från detta och menar att jag har berömt en klimatrapport som en amerikan som Chris Horner har skrivit. Det är sant, eftersom jag anser menade att Horners analys av hur Europas förutsättningar för att klara av Kyotomålen var intressant för oss som vill att dessa mål ska kunna uppnås. Jag sa i detta sammanhang också följande om hur Kyotomålen ska nås, vilket Engström väljer att bortse ifrån:
We need also to base policy on a realistic assessment of the needs of the society. Instead of targeting transport -being the lifeblood of a modern economy- we should prioritize the fight against its negative externalities (pollution). We should target the effects of an activity rather than the activity itself. Our societies depend on cheap and reliable energy supply and we need to make use of existing technologies and make them better. Exploring the potential of low-carbon energy resources such as nuclear power becomes a priority. Representing almost one third of EU energy supply we cant afford to disregard its benefits. Some member states decisions to abolish or discriminate against nuclear technology are in contradiction to its own goals to reduce GHG emissions at very high economic costs.
Restrictions have rarely been successful strategy to innovation as it merely puts different interests against each other. This is not the way to gain understanding for necessary reforms from the society as a whole. A better approach is therefore to invest in new technologies, in higher capacity infrastructures, efficient energy systems and improve the underlying conditions for economic growth. This is a better path to sustainability.
If the EU wants to take the lead in fighting climate change it needs to strike the balance between being competitive with incentives for technological development. The role of EU policy makers should therefore be to push development through providing carrots rather than using the stick. Investing in climate must yield tangible benefits and this only a free and a non-distorted market can achieve. The EU should therefore focus its attention on removing subsidies and fully liberalise European energy markets. This will provide Europeans with more jobs and sustainable growth levels well beyond Kyoto.
Men de uppfattningar som jag eller andra för fram räcker inte för Engström eftersom han har bestämt vad andra ska tycka så att han kan angripa deras uppfattningar. Faktum är att han menar att man inte ens bör träffa eller samtala med personer som har en annan uppfattning om man ska vara trovärdig i hans ögon. Jag bör omedelbart bryta kontakten med Chris Horner och European Enterprise Institut som har gett Horner en möjlighet att framföra sina åsikter i debatter med andra som inte delat hans uppfattning, däribland mig själv som är vice ordförande i detta institut. Tala om vibrationer från andra tider.
Problemet för min del är att jag ständigt träffar människor som har olika uppfattningar än mina egna, och jag tycker det är spännande. Väldigt många av de diskussioner och debatter som EEI arrangerar handlar om att olika uppfattningar ska brytas. Men Engström diskuterar nog bara med sig själv.