Det ligger något ironiskt i att regeringen nu föreslår utgiftsökningar som finansieras av minskade utgifter för sjukfrånvaro och förtidspensioneringar som varit alltför höga för den svenska ekonomin. Genom att man nu använder minskningen till att öka utgifterna cementerar man därmed fast alltför utgifter som man redan tidigare konstaterat att de var alltför höga. Det vill säga när de alltför höga utgifterna minskar ökar man dem till den alltför höga nivån. Det stora problemet är att den tidigare alltför höga utgiftsnivån var föränderlig, det vill säga en funktion av en dåligt fungerande arbetsmarknad och en dåligt fungerande sjukpenningsförsäkring. Den nya utgiftsnivån blir statisk, det vill säga den kommer att vara en följd av beslutade utgiftsprogram snarare än av en varierande sjukförsäkring.
Med detta låser socialdemokraterna Sverige vid ett så högt skattetryck som redan tidigare har visat sig trycka ner nyföretagande och utvecklingen av nya jobb. Det som i dag gör att den svenska ekonomin går bra är de omedelbara vinsterna av globaliseringen, det vill säga att länder som Kina och Indien har en efterfråga på traditionella industriprodukter som gynnar en ekonomi som den svenska som traditionellt sett är internationellt orienterad. Det innebär att de stora svenska företagen, allt ifrån järnmalm, skog, stå, verkstadsindustri och telekom, har ett sug som håller skapar ökad försäljning till goda priser eftersom efterfrågan på dessa produkter är stor.
Men konkurrensen om dessa marknader växer snabbt. Det är framförallt inom dessa områden som de nya ekonomierna söker växa in i, där deras låga lönekostnader kommer att förenas med en hög utbildningsnivå och stigande forsknings- och utvecklingsinvesteringar.
Det innebär att ett Sverige som står stilla när det gäller utvecklingen av företagande och nya marknader kommer att finna att vi istället för att investera i forskning och nytt företagande använde pengarna till att bygga ut offentliga utgiftsprogram. Det innebär fortsatt höga skatter och mindre utrymme för nytt företagande.
Det är illa att vårt land saknar en klar agenda för hur frihet och kreativitet kan omvandlas till ny kunskap och nytt företagande. Ökade offentliga utgifter och stora överskott i kommuner och landsting ger inte Sverige några nya IKEA, Tetra Pak, Volvo, Atlas Copco eller SKF, för att ta några exempel. Våra höga skatter på företagande innebär istället att vi ger de företag som växer till andra länder med lägre skattetryck och bättre förutsättningar för entreprenörer. Det är inte högre offentliga utgifter som ger nya jobb, annat än i offentlig sektor, det är större utrymme för investeringar, bättre lönsamhet och ökat risktagande. Det är den handlingslinjen som regeringen väljer bort i sin budget. Det är den föreställningen, att det är finansministern som skapar välfärden, som måste bekämpas om inte Sverige ska bli ett land som en gång var ett ledande välfärdsland.
Det är patetiskt att regeringen lägger fram en budget som är så befriad från en beskrivning av den globala ekonomins förutsättningar, krav och möjligheter att man bara orkar tävla om ökade utgifter istället för att tävla om ökade jobb och ökade skatteinkomster genom att fler betalar. Sverige som är det land i världen som har de högsta offentliga utgifterna löser sina problem genom att öka utgifterna i offentliga monopol istället för att öka konkurrens, mångfald och nyföretagande.
Socialdemokraterna satsar på ökade utgifter för äldrevård, tandvård och konstlade jobb. Det är inte så våra konkurrenter satsar. De satsar på mer arbete, mer forskning, mer företagande och ökade investeringar. Det ger mycket mer pengar till äldrevård, tandvård och riktiga jobb än vad Nuder kan få fram genom höjda skatter. Socialdemokraterna har en budgetpolitik för det glada 1950-talet då världen var vi och några till, de klarar inte av en budgetpolitik och en reformpolitik för en global värld.