Tydligt efter valnatten är socialdemokratins nederlag. Och lika tydlig är moderaternas framgång. Det ena partiet har under de senaste decennierna motarbetat förändringen och förnyelsen av Sverige medan det andra har gått i täten för det. Socialdemokratins nederlag är en konsekvens av att Sverige har förändrats från ett traditionellt industrisamhälle till ett tjänste- och kunskapssamhälle.

Socialdemokratins strategi har varit den ständiga motståndsrörelsen. Det finns ingen valfrihetsreform som de inte har målat upp som en attack på välfärden och ingen skattehöjning som inte har hotat den. När utvecklingen har talat emot s har man själva gjort det värre genom att motarbeta de möjligheter som ett modernt samhälle ger medborgarna. De flesta svenskar tycker inte att möjligheten och rätten att välja barnomsorg, skola och sjukvård är ett hot mot deras välfärd, det är snarare socialdemokraterna som i valfriheten ser ett hot mot deras vilja att styra över människors välfärd. Genom alliansen med vänsterpartiet skruvade man fast sig ännu djupare i en gammal tids samhällssyn av motsättningar och konflikter och försvar av statens makt över medborgarna. Istället för att gå framåt valde de att låsa sig vid det förflutnas strider.

Moderaterna är det parti som mest förknippats med att öppna upp det svenska samhället. Friskolorna, valfriheten inom barnomsorgen, friheten att välja sjukvård och avregleringar som gett nytt företagande och nya möjligheter. När socialdemokraterna har försökt stoppa förändringarna är det moderaterna som har öppnat upp för dem. Och resultatet av det har i sin tur ytterligare förändrat det svenska samhället. Den krispolitik och reformpolitik som präglat denna mandatperiod har ännu mer stärkt detta. När socialdemokraterna har talat om att alliansen har förstört svensk ekonomi har denna ekonomi samtidigt visat sig vara unik i sin styrka i världen.

Nu blir det ingen rödgrön regering samtidigt som den socialdemokratiska maktställning som präglat svensk politik sedan 1930-talet har gått i graven. De socialistiska partierna fick drygt 35% av väljarnas stöd. Så ser Sverige ut i dag. Samtidigt ska det sägas att Sverigedemokraterna inte är ett uttryck för ett nytt Sverige. 95% av svenska folket röstade inte för deras populistiska politik och motsättningarnas retorik.

Hur blir det nu. Frågan om Sverigedemokraternas inflytande ligger i händerna på oppositionen. Om den sätter opposition före politik underlättar man för Sverigedemokraterna att spela en destruktiv roll. Om de partier som har anklagat andra för att vilja samarbeta med Sverigedemokraterna röstar med dem ger de Sd en makt som de inte bör få.

Parlamentariskt finns det många förutsättningar. De tre rödgröna partierna tycker alla olika i en lång rad frågor. Det kan ge en bas för majoriteter i alla viktiga frågor. Men det förutsätter att det är viktigare för socialdemokraterna och miljöpartiet att hålla undan Sd än att hålla samman med Vänsterpartiet. Efter det valnederlag socialdemokratin har lidit på grund av vänstersamarbetet borde det valet inte vara svårt. En mer pragmatisk och öppen socialdemokrati kan spela en roll som kritisk granskare av välfärden, sysselsättningspolitiken och innovationsförmågan i det svenska samhället. Inte för att de har rätt utan för att debatten ger bättre politik. Miljöpartiet kan göra samma sak inom en lång rad olika frågor.

De får i praktiken välja: att hålla samman med vänsterpartiet och därmed ge Sverigedemokraterna negativt inflytande eller samarbete utan vänsterpartiet och utan att ge Sverigedemokraterna inflytande. Det borde vara ett lätt val om de menat allvar med vad de sagt.