Försöken att rädda SAAB pågår nu i olika former. Det känns i hög grad som i elfte timmen, om inte något mer, och även om uppgiften att driva ett företag som har haft lönsamhetsproblem under mycket lång tid, försummat modell utveckling och som lever i en bransch med överkapacitet är mycket svår vill man gärna se att detta kan lyckas.
På Dagens Nyhets skriver i dag Urban Bäckström och Stefan Fölster om den framtida strukturen på AP fonderna. Deras förslag att fördela ägandet mer direkt till förmånstagarna är värt att diskutera vidare. Vi har i Sverige och i den västliga industrivärlden fått en utveckling mot alltmer anonymt ägda företag. En övergång till ägande via PPM förändrar inte detta drastiskt men ger likväl en tydligare ägarekoppling, inte minst i perspektiv mot förslagen till en enda stor AP-fond.
En sådan fond skulle skapa en ensidighet och en maktdominans som inte ens behöver förutsätta en politisk vilja att använda fondens finansiella muskler. Det räcker bara det att vi blir beroende till ett enda beslutsfattande och en placeringsstrategi. Och det blir också i praktiken omöjligt att jämföra olika investerares förmåga att finna bra och växande investeringar. Alla de kännetecken som marknadsekonomin har i form av mångfald, risktagande och förändring undermineras av ett enda stort ägande.
Inte minst i frågan om SAAB hade vi kunnat se en politisk vilja att utan att ta politiskt allvar satsa pensionspengar utan att säkra den typen av industriella förutsättningar som nu förhoppningsvis kan rädda SAAB, oavsett hur stor den möjligheten är. Går det inte nu heller beror det ytterst på att de industriella förutsättningarna inte finns där i den form att de kan utnyttjas. En mycket stor fond hade inte förändrat detta men hade mycket väl kunnat drivas att likväl agera.
Möjligtvis borde Bäckströms och Fölsters artikel också ge anledning till att man från Svenskt Näringslivs sida träder ifrån det monopol man själv har när det gäller arbetsmarknadens parters pensionssparande i företag som Alecta, Collectum och AMF. Där har man genom kollektivavtalen ett monopol som motverkar den enskildes möjligheter att välja och som motverkar mångfald.