Den 23 augusti 1939 var dagen då Europa delades för att förbli delat i mer än 50 år. Det är i dagen en europeisk minnesdag efter beslut i Europaparlamentet ,utifrån ett resolutionsförslag som jag tillsammans med andra förhandlade fram våren 2009.På Norrmalmstorg i Stockholm sker i dag en av många manifestationer.
Det var först med murens fall 1989 som grunden las för att såren efter Molotov-Ribbentrop-pakten kunde börja läkas. Kommunister och nazister förenade sig i en sak, att dela Europa under två olika förtryck. Sådan var Stalins och Hitlers överenskommelse. Från att ha varit bittra fiender kunde de finna varandra i en sak, nämligen i sitt förakt för människors frihet, demokrati och nationell självständighet. I det hemliga avtalet bakom icke-aggressionspakten delades östra Europa upp. Estland, Lettland och även Litauen liksom Finland skulle tillhöra det sovjetiska väldet och resten det tyska.
Så lades grunden för det andra världskrigets utbrott och för det som därefter kom att vara det delade Europa med en järnridå som skilde människor och samhällen åt. Pakten innebar att Tyskland i lugn och ro kunde angripa Polen den 1 september, vilket blev dagen för världskrigets utbrott. Polen hade då bara funnits som självständig nation sedan freden efter första världskriget.
I Europaparlamentets resolution slogs vikten av att minnas och hedra offren fast som ett led ansträngningarna i att säkerställa lärdomarna från Europas totalitära krafter. Kommunismen och nazismen plågade vår kontinent i årtionden med totalitärt förtryck och förakt för människors värde. Konsekvenserna av detta får aldrig glömmas liksom orsakerna till varför totalitära ideologier är demokratins och frihetens främsta fiender. Det kan sägas att den socialdemokratiska gruppen lämnade förhandlingarna och först efter lång tvekan och i sista stund röstade för den. Det följer en tveksamhet att fördöma socialistiskt förtryck som präglade även tiden under det kalla kriget.