Den Syttende maj. Stor dag för Norge i ett Europa som genljuder av parollen ”rätt låt vann.” Borta är synpunkterna om att de andra, de nya, bara röstar på varandra. Nu röstade de på andra, det vill säga våra varandra, och det är en annan sak. Det blev en historisk seger som säger något om europeisk musiksmak och att det finns en gemensam nämnare som åtminstonne andra att rösta på nordiska bidrag, som vi i dag kallar det norska.
I partiledardebatten var det svårt för Mona Sahlin att förklara hur ökade utgifter på det mesta skulle finansieras och inte minst hur de skulle öka vår konkurrenskraft och ge fler jobb. I Storbritannien med närmare 13% underskott ser vi nu hur en förlorad kontroll över de offentliga finanserna har skapat ett tryck uppåt på räntor utan att det skapat nya jobb. Underskottspolitiken leder i praktiken att man tar med sig de jobb som förlorat sin konkurrenskraft samtidigt som man stryper framväxten av nya.
Det här håller på att bli ett europeiskt mönster, där socialdemokrater driver på för ökad upplåning, kritiserar dem som håller kontroll över de offentliga finanserna. Det är inte säkert att starkt ökad upplåning innebär att man klarar de problem som alltför stor upplåning innebar och som förde världen in i krisen.
I Dagens Nyheter skriver Peter Wolodarski kring euron och hur den nu genom sin existens skapar ett gemensamt regelverk som ger Europa en stabilitet som vi annars inte hade haft.
På Newsmill skriver jag om favoriteuropéer. Inte en lätt fråga, men som får mitt försök till svar.
I morgon är det för min del debatt med Marita Ulvskog i Morgon Tv, därefter i väg till Borås och Göteborg, och så fortsätter kampanjen.