Med det nya året träder Sverige och Europa också in i en tid som inte bara handlar om efter-krisen utan än mer hur vi ska klara den nya ekonomiska världskarta som har vuxit fram under de senaste 30 åren och där krisen är ett uttryck för en omvandling till denna nya verklighet. Det sätter fokus på 2020, och kommissionen har också presenterat ett första dokument kring ekonomisk politik i detta perspektiv, med innebörden att det vi nu gör lägger grunden för hur Europa och dess ekonomi ser ut om 10 år.
Det talas tyvärr mycket om jobbskapande, som om det är offentliga myndigheter och politiska beslut som skapar jobb, men också mycket om kunskapsutveckling och innovationer. Det kommer finnas skäl att understryka två element i den fortsatta ekonomiska politiken. Det första är att stabila offentliga finanser inte bara ger stabilitet utan också utrymme för reformer och investeringar. Det andra att det enbart är genom fler arbetsgivare som vi får den ökning av jobben som vi behöver.
Detta berör både hur vi reformerar våra finansiella marknader, där tricket inte får vara att göra den mindre dynamiska utan mer transparenta, det berör också vår syn på hur stabilitet skapas i ekonomin. Det är inte i första hand genom att begränsa de finansiella marknadernas innovationer vi gör det utan genom att säkra flödet av riskvilligt kapital till morgondagens investeringar. Kan inte Europa hålla takten uppe där kommer vi befinna oss i en ständig obalans gentemot de snabbare växande delarna av världen. Och ropen på protektionism kommer höras högt. Men i en världsekonomi som är större än Europas innebär protektionism mer att vi stänger oss ute än stänger andra ute, om någon nu tror det vore en lösning.
Under de kommande veckorna kommer jag bland annat arbeta med parlamentets syn på de så kallade exitstrategierna, som jag anser ska kompletteras med utbudsreformer, och lagstiftningen om riskkapitalmarknaderna. Synpunkter och reflektioner välkomnas både på 2020 agendan liksom dessa enskilda frågor.