Under diskussion kring hur det Transatlantiska samarbetet kan utvecklas och stärkas. I en värld som präglas av många aktörer med regionala och globala ambitioner behövs det Transatlantiska samarbetet som en grund för att stärka demokrati och frihet men också för att säkra en global ekonomi som präglas av öppenhet och fri handel.
Det är något oberäkneligt över rysk politik. Inte ens de länder som skulle kunna vara Rysslands vänner kan man vara vän med. När Ryssland nu stryper gasen till Vitryssland är det ett utslag av att energiproduktionen och handeln med andra länder är underställda utrikespolitiken Putinregimen.
Runt om i världen ser vi i dag en konflikt mellan demokratins idéer och rättsstat contra auktoritär politik och rena hyllningar till diktaturer. Vi ser det i Mellersta Österns många konflikter men också i ett mer globalt perspektiv. Men det sker inte många frihetskonvojer till Iran eller Nordkorea, eller för den delen till Syrien eller Saudiarabien.
På väg genom ett sommarfagert skånskt landskap, på väg från ett Sverige präglat av ett bröllop som fångade ett helt land, till några dagar i Washington för seminarier och anföranden kring den globala ekonomin och den transatlantiska ekonomins framtida konkurrenskraft.
E
n dag då alliansen i Sverige agerar för att säkra en svensk energiförsörjning genom fortsatt kärnkraft samtidigt som de rödgröna gör vad de kan för att stoppa och hindra. Riksdagens beslut senare i dag kommer att lägga en lång parentes sedan 1980 åt sidan till förmån för en energipolitik som bygger på mångfald och en vilja att bekämpa klimathotet. De rödgröna agiterar för det motsatta, för en avveckling som leder till ökade koldioxidutsläpp.
Några dagar som har präglats av arbete med 2020 strategin och de konkreta konsekvenser denna måste få, för att få någon effekt i form av förändring. Det är många som nu sluter upp bakom mål om att vi bör ha mer företagande, fler jobb och tillväxt men få som vill göra de vägval som detta kräver. I dag kommer vi till exempel rösta om att begränsa egenföretagares arbetstid inom transportsektorn, inte av trafiksäkerhetsskäl för sådana regler finns redan, utan av konkurrensskäl för de stora åkerierna och av en konstlad omsorg om egenföretagarna själva. Och så vill socialister reglera den finansiella marknaden så in i detalj att utrymmet för lån och investeringar minskar.
Resultatet av det fransk-tyska toppmötet mellan Sarkozy och Merkel blev mer form och struktur än konkreta åtgärder. Bägge länderna har stora underskott. Tyskland har det mindre men gör desto mer för att komma i balans. Frankrike väljer istället att lägga tyngdpunkten på nya styrelseformer för EU och nya skatter på kapitalrörelser, som om världens problem vore att kapital rör sig över gränserna.
The European People’s Party has adopted in its Working Group on Economic Policy a position paper on EU’s new strategy for sustainable economic growth, the EU2020 strategy . The Working Group is co-chaired by EPP Vice President MEP Gunnar Hökmark, who explains:
“EU’s 2020 strategy is a step in the right direction, but the urgency of this reform process must be further reinforced. We, therefore, call for a 2020 strategy, which clearly spells out what the EU can do today to promote sustainable economic growth, job development and cohesion in Europe. Actions to bring down public deficits in order to restore confidence in European economies and the Euro must be the first priority of the 2020 strategy. There will be no growth unless Europe rapidly returns to long term sustainable public finances.”
Är den finansiella krisen nu, och problemen för euron, ett resultat av att euron har fungerat för bra att man blev fartblind? Ungefär så funderar ordföranden för Europeiska rådet Herman van Rumpoy i en intervju i Financial Times. Jag tror han har fel även om det under ytan säkert har funnits en känsla av att i en så stark ekonomi som eurozonen kan saker inte gå så fel att de går ur kontroll.